måndag 19 december 2016

19. Litteratur till Historieätarna - nollnoll-talet

Kommer just i bara på Karolina Ramqvists roman Flickvännen, men det måste ju finnas massor av bra tidsskildringar från vår allra närmaste historiska tid. Kommer du på någon?

söndag 18 december 2016

18. Den dolda kvinnomakten

Ungefär tre och en halv mil nordost om Malmö ligger Skarhults slott, en renässansborg med en engelsk park och intressanta utställningar. Den dolda kvinnomakten handlar om några av de kvinnor som under de fem senaste århundradena haft betydelse för Skarhult. Kvinnor med stor makt men som ändå varit osynliga i historien. I utställningen lyfts de fram som egna personer, inte enbart som mödrar, döttrar eller hustrur till sina män. Det är en informativ och spännande utställning, som pågår i fem av slottets salar. Men just nu är den stängd. Öppnar igen den 4 maj 2017.

lördag 17 december 2016

fredag 16 december 2016

16. En påminnelse om att tiden går

Bilden sitter, tillsammans med några andra bilder från samma tid, på väggen i den lilla lägenheten jag har i staden där jag arbetar. Den är en påminnelse om att tiden går. För femton år sedan bodde två tonåringar med mig och maken i den stora villan i Södertälje. Nu är de båda vuxna, med egna familjer och boenden sedan många år. Men de följer med mig i mitt liv, alltid nära. (Lampan är en spegling från det kök där jag just nu befinner mig.)

torsdag 15 december 2016

15. Ellen Keys Strand

En av juli månads vackraste dagar gick äntligen en önskan sedan många år i uppfyllelse - jag fick besöka Ellen Keys Strand. Vilken fantastisk plats det är.



tisdag 13 december 2016

13. Litteratur till Historieätarna - den gustavianska tiden


Det är lättare att hitta romaner om Gustav III:s tid än Hedvid Eleonoras. Så här kommer några bra skönlitterära verk som utspelar sig på 1700-talet:

Min salig bror Jean Hendrich av Carina Burman beskrivs som "en underhålllande och nästan sann berättelse" om skalden Johan Henric Kellgren, som författaren skrev sin doktorsavhandling om. Bakgrundsresearchen är därför gedigen och materialet till boken är säkerligen det som inte passade in i avhandlingen...

Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist utkom första gången 1834 och här spelar mordet på Gustav III en viktig roll.

Drottningens chirurg av Agneta Pleijel berättar om Lovisa Ulrikas (Gustav III:s mors) livläkare, men också om den medicinska vetenskapens historia. I fortsättningen, Kungens komediant, får vi följa skådespelaren vid Gustav III:s teater, Lars Hjortsberg. Jag har skrivit om de här romanerna förr, och jag tycker de förtjänar mer uppmärksamhet.

Om en annan 1700-tals drottning och hennes läkare, men också om tidens idéströmningar handlar en av de allra romaner jag läst - Livläkarens besök av P O Enquist.



måndag 12 december 2016

12. En utflykt i det gröna



En härlig majdag blev jag bjuden på en utflykt till Rövarekulans naturreservat i Brååns dalgång. Väldigt vackert! Och jag minns bl a åns klara vatten, där många passade på att svalka fötterna, den goda knytis-picknicken och de branta bokklädda sluttningarna som ramar in dalgången. Massor av ramslök och vit pestskråp fanns det också.

söndag 11 december 2016

11. Jag tänker på Linné - han som såg allt

En av årets bästa läsupplevelser är faktiskt denna bok, som utkom för snart tio år sedan i samband med att det var trehundra år sedan Carl von Linné föddes. Den har stått i min bokhylla i många år. Ibland har jag tagit fram den och tittat på alla vackra bilder och läst bildtexterna, men det har inte blivit av att jag läst hela förrän i år. Och det har jag gjort under lång tid, lite då och då under hela våren och sommaren. Jag har lärt mig massor om flora och natur, men också om historia och konst. Och om Linné, förstås - han som såg allt.

lördag 10 december 2016

10. Om rätten att inte vara lucia...

.... eller stjärngosse, tärna, tomte, pepparkaksgubbe eller någon annan figur som kan tänkas figurera i ett luciatåg. Det har jag tänkt mycket på den senaste veckan. Och på alla barn som inte trivs med att stå framför en massa vuxna och vara gulliga och sjunga obegripliga sånger. Så när får vi se hashtaggen #jagärintelucia?

fredag 9 december 2016

9. Litteratur till Historieätarna - 1990-talet

För oss som tydligt minns 1990-talet känns det främmande att se det decenniet som en historisk epok, men i när Historieätarna tar sig an avsnittet blir det uppenbart att det faktiskt är så. Några romaner som kan hjälpa till att fånga tidsfärgen är dessa tre, som dessutom bildar en alldeles egen liten "tematrio" om 1990-talet.

Alltings början av Karolina Ramstedt, som f ö medverkar i programmet. Den griper tag i mig, inte för att den är så rolig att läsa utan snarare för att den är så skickligt skriven. Saga, som är typ 18-19 år under 1990-talet, skildras inifrån medan jag som läsare lite medlidsamt skakar på huvudet, ser henne utifrån och tänker "lilla gumman". Samtidigt blir samhället och dess maktstrukturer, inte minst de patriarkala, svidande tydliga. Som sagt, mycket skickligt. Och vore jag litteraturvetare med all tid i världen skulle jag vilja göra en jämförande analys av Ramqvists Alltings början och Knausgårds Min kamp, 1.

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson.

Människor helt utan betydelse av Johan Kling.

torsdag 8 december 2016

8. Ett märkligt bygge


Plötsligt dyker en bildserie upp på en märklig skapelse - en kyrka byggd av tomma mjölkkartonger. Mycket är en med om i livet - och mycket är det som faller i glömska. Men när jag fann de här bilderna kom ett fint minne från fem-sex år sedan tillbaka.

onsdag 7 december 2016

7. Fröställningar - något av det mest fantastiska som finns


Illustration av Kaj Beckman i boken Blomstervandringar av Harriet Hjorth.

tisdag 6 december 2016

6. Litteratur till Historieätarna - Hedvid Eleonoras tid

Jag har läst massor av böcker som handlar om 1700-talet, men att hitta romaner från Hedvig Eleonoras tid (1654-1715) visar sig vara svårt. Därför blir det en roman som utspelar sig tidigare på 1600-talet, dvs under den tid trettioåriga kriget pågick, och en roman som bygger på ett konstverk från 1665.

I Saturnus tecken av Ulrika Kärnborg följer vi personerna runt Gustav II Adolf, Axel Oxenstierna och drottning Maria Eleonora. Även drottningens förtrogna och följeslagare Lisbeta finns med i berättelsen. När jag läser recensionerna så ser jag att det här är en bok som inte tagits så väl emot. Men jag tycker om den, och känner historiens vingslag. Oavsett om det är hemskheterna på slagfältet eller de dystra och fuktiga slottsgemaken som beskrivs. Men fler matskildringar hade sannolikt ökat trovärdigheten.

I Flicka med pärlörhänge av Tracey Chavelier skildras en pigas vardag i  1600-talets Amsterdam och en konstnärs (Johannes Vermeer) besatthet av att fånga skönheten. Kanske inte världens bästa roman - men den överfördes 2003 till en vacker film med Scarlett Johansen och Colin Firth i huvudrollerna.

Bild från Wikipedia.
Bild från imdb.

måndag 5 december 2016

5. Fina konstutställningar

Det pågår just nu flera fina konstutställninar på Jönköpings länsmuseum. Smörlyckan är skapad av konstnäsrduon Peter Johansson och Barbrp Westing, och den visar konst från museets samlingar på ett fantasifullt och helt nytt sätt. Det är inspirerande att se alla olika konstnärliga uttryck från olika tidsepoker. På något märkligt sätt blir verken större när de presenteras med oväntat sällskap.

På spaning - en vandring bland konsten på museet öppnade förra veckan och är en mer traditionell konstutställning, men likväl spännande och väldigt varierande. Många konstnärer från olika tider presenteras även här. Det är snyggt hängt och tilltalande tematiserat. En favorit är Birgitta Anderssons (1938 - ) självporträtt Med röd basker.

söndag 4 december 2016

4. Andra advent

Tillfällig "adventsljusstake" i mitt jönköpingshem.

lördag 3 december 2016

3. Långfilmer på Svtplay

Passa på att ha filmfestival hemma i TV-soffan imorgon.

Just nu och några dagar framöver finns tre alldeles utmärkta långfilmer att se på Svtplay. Jag såg just Ida (2013) - en fantastisk film från 1960-talets Polen (apropå efterkrigstiden). Tidigare har jag sett både A serious man (2009) av bröderna Coen, en film man kan se inte minst för musikens skull, och den mycket välgjorda Much ado about nothing (2012), lika svartvit som Ida och med Shakespeares ord i helt modern miljö.

fredag 2 december 2016

2. Litteratur till Historieätarna - efterkrigstiden

Ja, det blir ju Kristina Sandbergs tre böcker om Maj, förstås. Särskilt den andra delen Sörja för de sina, för att den utspelar sig just under efterkrigstident. Och nu har ju även I köket hos Maj - en hemmafrus bästa recept utkommit, vilket skulle kunna vara ett gjutet val. Men eftersom jag hellre vill hitta skönlitteratur som passar så väljer jag hellre Karin Wahlbergs båda böcker om människorna runt småstadslasarettet i fiktiva Ekstad. Båda utspelar sig under den sista, alldeles verkliga, polioepedemin i Sverige 1953.

Än finns det hopp (2013) och Livet går vidare (2015) är kanske inte lika utmejslade litterära upplevelser som Kristina Sandbergs trilogi, men de ger en utmärkt tidsskildring (åtminstone för oss osm inte var med när det begav sig) och innehåller gott om mat och en del kalas-scener. Dessutom ett stycke sjukhuskulturhistoria och en hel del typiska efterkrigstidshändelser, som t ex de första "charterresorna" med buss ner i Europa.

torsdag 1 december 2016

1. Min pappa Toni Erdmann

Efter att ha sett trailern är det lätt att tro att det här är en burlesk komedi. Men det är i grunden en mycket allvarlig film om vad som är viktigt i livet, t ex relationen till våra närmaste. Pappa Winfried/Toni klär ut sig och wallraffar i dottern Ines konsulttillvaro i ett multinationellt oljebolag i Rumänien. Hennes lyxiga och på många sätt världsfrånvända liv kontrasteras mot fattigdomen i Bukarest på ett stillsamt och okommenterat sätt. Bl a när Ines tittar ut genom fönstret i det överdesignade konferensrummet och vi ser människor i kåkstaden nedanför. Och när Winfried/Toni träffar arbetare på ett oljefält, ett av hans i filmen många oväntade och oförglömliga möten med människor. 

Tonis taffliga försök att nå fram till sin dotter, som han är övertygad om inte mår riktigt bra, och Ines bakvända försök att hitta sig själv, bär genom hela filmen. Efter nästan tre timmar tillsammans är det till slut som att skiljas från två riktigt goda vänner. Hej Toni och Ines, jag hoppas allt är bra med er!

(Läs om fler filmer på Juno film.)

lördag 26 november 2016

Karin Johannisson (1944-2016)

Karin Johannisson, idéhistoriker och författare, dog häromdagen. Det är ledsamt, för hon var en lärd person som hade förmågan att förmedla sin kunskap vidare till andra. Tur att hennes böcker lever kvar. T ex Den mörka kontinenten, Kroppens tunna skal och Melankoliska rum - om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid. Och inte minst hennes sista bok Den sårade divan, som utkom förra året. Läs den - du blir mer lärd och får perspektiv på hur psykiatrin och olika diagnoser speglar den tid vi lever i, både förr och nu.

Nu ska jag lyssna på söndagsintervjun från 3 april - "från första mensen till sista boken".

Tematrio - Farkoster

Som vanligt sent ute, men jag vill ändå delta i veckans tematrio som Lyran beskriver så här: "Berätta om tre texter som innehåller olika farkoster människan kan transportera sig med." Så här kommer mina tre, där fartyg spelar en avgörande roll. Läs och res!

Vindspejare (1987) av Agneta Pleijel. Jag läste den för länge sedan, men det är en oförglömlig läsupplevelse som förändrade min världsbild. Utan en lång resa med båt hade målaren Abel aldrig nått Java, och jag hade aldrig förstått hur långt borta och samtidigt nära både 1890-talet och Indonesien är.

Mästarens dröm (2005) av Carola Hansson. När tvillingsystrarna Agnes och Adina precis efter första världskriget beger sig från Uppsala till Kina för att missionera, sker den första delen av resan med båt över Östersjön. Sedan vidar en flera veckor lång tågresa... och framme i Kina väntar en ny värld som de förhåller sig till på två helt olika sätt. Detta är ytterligare en roman som förändrat min bild av världen.

Is och vatten, vatten och is (2008) av Majgull Axelsson är en läsvärd men kanske inte lika omvälvande roman. Isbrytaren Oden spelar en viktig roll, och likaså tvillingarna Elsie och Inez.

torsdag 17 november 2016

Är demenssjukdom verkligen "de anhörigas sjukdom"?

Under årens lopp har jag träffat många personer som drabbats av demenssjukdom och deras närstående. Det är en svår situation för den som drabbas - att själv märka de förändringar som påverkar tankeförmåga och minne, att tappa fotfästet i tillvaron, kanske inte hitta som förut i välkända områden, inte förstå samspelet mellan människor eller kunna tolka det som sägs eller det man ser på samma sätt som förut. Jag kan inte föreställa mig hur det skulle påverka mitt liv. Jag kan bara inse att det måste vara förfärligt skrämmande.

Det är också en svår situation för den närstående - att märka att en välkänd person inte längre är sig lik, tänker och handlar annorlunda jämfört med tidigare, kanske inte förstår vad vi pratar om, trots noggranna förklaringar, eller glömmer det vi kommit överens om. Som närstående kan det vara lätt att tänka att personen som drabbats av demenssjukdom kanske inte lider av den, eftersom han eller hon inte kan resonera om sin sjukdom, och ibland inte ens vill erkänna att den finns.

Men inget kan vara mer fel. Vi människor är komplexa varelser, och även om vi tappar såväl minne och språk som insikt i vår situation, så finns vi fortfarande som personer med allt vad det innebär. Ett lidande kan vara stort trots att det saknar ord.

Så snälla - beskriv inte demenssjukdom som "de anhörigas sjukdom". Tänk alltid på personen som drabbats. Det är hans eller hennes sjukdom, och han eller hon lider i det tysta. Naturligtvis påverkar sjukdomen de närståendes liv. Att leva med en person som har drabbats av demenssjukdomen innebär också ett lidande. Men ställ inte dessa mot varandra, utan försök istället se dem som två sidor av samma mynt, dvs den förändring av relationen som en demenssjukdom innebär för både den som drabbats och de närstående eller anhöriga.

onsdag 16 november 2016

Tematrio - Titelkänslor

Veckans tematrio hos Lyrans noblesser:
Berätta om tre romaner som har ett känsloord med i titeln!
Här kommer mina tre:



Sorgesång av Siri Hustvedt. Det här är en riktigt bra roman! 

Om sorgen och den lilla glädjen av Barbro Lindgren. En till formatet liten bok, som rymmer allt det stora som är livet. Sorg och lite glädje. Det är fint att läsa Barbro Lindgren. Som att hålla en gammal och vis vän i handen. Det blir lättare att leva då.

Litteratur till Historieätarna - industrialismen


Tittar ni liksom jag på Historieätarna? Det första avsnittet i säsong tre, om industrialismen och den sista stora svälten i Sverige, kommer mig att tänka på två romaner. När jag läste dem fick jag samma insikt som Erik Haag beskriver i programmet - det är bara drygt hundra år sedan en stor del av Sveriges befolkning svalt!

I Hjärtblad av Aino Trosell är det 1870-tal. Hulda, en ung kvinna från Dalarna, vandrar mot Mälardalen för att undkomma svalt och fattigdom och för att skapa skapa sig ett eget liv. I Sågverksungen av Vibeke Olsson har Bricken och hennes föräldrar överlevt den stora hungersnöden genom att vandra söderut, från skogarna i norr till sågverksfabriken i sundsvallstrakten. Alltså precis den trakt och tid som avsnittet handlar om. Brickens äldre syskon har alla dött av brist på mat, men de finns med i berättelsen och i Brickens lekar.

Läser du Vibeke Olssons böcker om Bricken och hennes föräldrar får du inblick i livet som arbetare under den tidiga industrialismen - det hårda slitet, risken att skadas, vad människor åt och drack, hur de bodde, vad de gjorde under den korta lediga dagen, hur fackföreningsrörelsen växte fram sida vid sida med nykterhetsrörelsen och frikyrkorna. Det finns fem böcker i serien, som sträcker sig från 1870-talet fram till 1909. De andra är Bricken på Svartvik, Sågspån och eld; Amerikauret och Glödens färger.

lördag 8 oktober 2016

Bonustrio - böcker som har "hjärta" i titeln

Tre mycket bra romaner, som alla har "hjärta" i titeln. Länkarna är till olika inlägg där nämnt dessa böcker under årens gång.

fredag 7 oktober 2016

Tre filmer...

... har jag skrivit om. Om skam, skuld och svek.

onsdag 21 september 2016

Livstid


Vad är en livstid? Går den att beskriva eller är den som en trollsländas tid - så kort att den knappt ens låter sig fångas? Sven-Eric Liedmans bok med titeln Livstid (2013) handlar inte enbart om författarens egen livstid, utan om mångas. Den är skriven med stor humanism och gott om plats för de existentiella frågorna utanför ett religiöst sammanhang. Jag tänker hur han formats av barndomen i prästhemmet och vuxenlivet i idé- och lärdomshistoriens tjänst. Här finns en erfarenhet och klokskap som bara en gammal människa har, men också dåtid och nutid (eller kanske samtid?) och fåfängliga försök att fånga det flyktiga. Som i den här berättelsen, som i några få rader beskriver ett liv:

Som tur var överlevde sonen Allan henne, fast bara en kort tid. Efter en blöt natt i Rotterdams hamn kvävdes han i sina egna spyor. Jag var hemom från Lund när hans kvalevor återvände till Vittskövle. Far ville att jag skulle följa med på begravningen. Det var bara Allans syster och jag som var där. Far hade valt psalmen "Jag kommer av ett brusand hav". Dagen var grå och karg.
   Vilka livsval hade Allan kunnat göra?
   Ja, vad vet jag? Min inlevelseförmåga räcker inte till. Så lite man vet.


fredag 16 september 2016

Speglingar




Speglingar av Sara Broos är en stor film. Den är som en rysk gumma, med nya berättelser inuti dem som tidigare berättats. Eller som Pandoras ask, full av sorg och smärta som flyger ut över världen när asken öppnas – och till sist återstår bara hoppet i botten av asken.  Titeln är mycket väl vald. Inte bara för att moderns Karin Broos’ liv speglar sig i dotterns Saras liv, utan lika mycket för att deras respektive konstnärskap kan ses som speglingar av livet. 

I filmen finns bilder som på många sätt liknar eller försöker efterlikna Karin Broos tavlor, ofta fyllda med vattenspeglingar och skuggspeglingar. Men Sara Broos har också ett alldeles eget bildspråk som jag gärna hade sett mer av. Och då tänker jag inte på de frekvent förekommande dubbelexponeringarna (också en form av speglingar) utan t ex slutscenen med den vitklädda familjen, som tittar på gamla familjefilmer i det gröna landskapet.

Det som berör mig mest är ändå Karin Broos ambivalenta och ärliga inställning till sitt eget åldrande, som hon uttrycker både direkt och mer symboliskt. Hennes målingar såg jag första gången för fem år sedan, och skrev om här.

fredag 20 maj 2016

Tätortsnära vandringar

Tillsammans med en arbetskamrat har jag under våren gjort tre vandringar i Jönköpingstrakten. Vi har startat efter jobbet vid fem-tiden, utrustade med kaffetermos, mackor och bra vandringsskor. Det har hittills blivit tre väldigt olika vandringar på omkring 6-7 kilometer vardera, och förhoppningsvis blir det en fjärde i nästa vecka. Den senaste vi gjort hittade vi information på kommunens sida "Tätortsnära vandringsleder". Där finns det fler att upptäcka. Vid tillfälle ska jag berätta mer och dela med mig av några bilder.

Nu har även jag sett den

Fram till 28 maj finns Anna Odells film Återträffen på svtplay.
Se den - om du inte redan har gjort det.
Jag tittade häromdagen och har skrivit om den här.

fredag 13 maj 2016

Lästips

Behöver du lästips? Här finns 43 gånger 3 bra böcker.

tisdag 26 april 2016

Ett självporträtt


Självporträtt, Birgit Krafft-Westerberg

onsdag 20 april 2016

Läsglädje - från Agnes till Agnes

Ett roligt sätt att läsa är att låta den ena boken inspirera till den andra. Det kräver dock mer tid än jag för tillfället har, men snart så blir det nog möjligt igen. Tema-läsa, kan man kanske kalla det, men det låter lite trist. Eller inspirations-läsa, men då verkar det som om jag läste för att få inspiration. Det vore kanske i och för sig intressant, men det beskriver inte processen.

Senast det hände att den ena boken gav den andra var när jag läste Karin Johannissons utmärkta bok Den sårade divan, som för övrigt är värt ett helt eget inlägg. Den handlar bl a om Agnes von Krusenstjernas (1894-1940) liv och böckerna om Tonys uppväxt och ungdomsår, som ligger nära författarinnans egen uppväxt, nämns flera gånger. Agnes von K har jag läst förut, bl a romansviten om fröknarna von Pahlen, men inte den om Tony. Så jag lånade första delen, Tony växer upp som utkom 1922, och blev mycket glatt överraskad.

Här finns en lätthet och tidlöshet i språket, även om gammaldags ordvändningar som voro förekommer ganska rikligt. Här finns också en inlevelsefull skildring av en flicka som blir tonåring, fast ordet tonåring användes ju inte på den tiden. Perspektivet är hela tiden Tonys, vilket gör att igenkänningen är stor för alla som någon gång har varit barn och tonåringar. Jag ser fram emot att läsa de andra båda delarna som heter Tonys läroår (1924) och Tonys sista läroår (1926).

tisdag 19 april 2016

Jönköping från sin bästa sida

 
Så här vackert var det när jag kom till Jönköping C för en vecka sedan. Jag önskar att jag hade promenerar längre vid vattnet än jag gjorde, för den här veckan har det bara varit kyla, regn och rusk.

Tematrio - Kungligheter

Tack till Lyran som oförtröttligt publicerar nya tematrior, som inspirerar mig att göra inlägg på den för tillfället ganska vilande bloggen. Denna veckas tema är kungligheter, och för att inte vara rojalist får jag erkänna att jag läst väldigt många böcker om kungligheter. Det började t ex när jag i mina tidiga tonår läste Desirée av Annmarie Selinko, en roman om den första bernadotte-drottningen Desideria. Men den får inte vara med i min trio. Det får däremot tre andra som har det gemensamt att Gustav III finns med i dem, inte som huvudperson i någon av dem dock.

I Drottningens chirurg av Agneta Pleijel är det en hovläkare som har huvudrollen. Jag har använt den i en tidigare tematrio, om yrken. Detta är för övrigt första delen av en trilogi, där alla tre böckerna är läsvärda.

Snöängeln av Anna-Karin Palm utspelar sig i Stockholm under olika tider. En av dessa är 1980-tal, när statsministern mördas och en annan än 1790-tal, när kungen mördas. En storslagen roman, att kliva rakt in i.

Ylva Eggehorn är mest känd för sina dikter, men en roman som hon skrivit heter En av dessa timmar. Där är det Badin från Västindien, som växte upp tillsammans med Gustav III som hovets lilla maskot, som berättar. Jag minns att jag tyckte mycket om den när jag läste den för ungefär tjugo år sedan.

måndag 11 april 2016

Tematrio - Huvudstäder

Temat Huvudstäder har förekommit tidigare. Då valde jag Köpenhamn och den här gången blir det Berlin. Alla är förstås mycket läsvärda.

Hjärtats blinda fläckar av Julia Franck utspelar sig bl a i Berlin under tiden mellan första och andra världskriget. I Jessica Kolterjahns roman Den bästa dagen är en dag av törst reser Karin Boye till Berlin 1932. Och i Timme noll av Lotta Lundberg befinner sig en av de tre huvudpersonerna, Katarina, i Berlin under andra världskriget.

söndag 10 april 2016

En perfekt bokcirkelbok

Domaren av Ian McEwan är en perfekt bokcirkelbok. Den är lätt att läsa, vilket innebär att alla i din bokcirkel hinner läsa klart, välskriven och innehåller en rad moraliska dilemman som innebär att samtalet om boken kan fortsätta länge länge. Och återupptas vid senare tillfällen. Jag är mycket fascinerad av huvudkaraktären Fiona Maye och de val hon gör, både i egenskap av domare och som privatperson. Men här blir inte bara de val vi gör i livet tydliga, utan också meningen med själva livet. Detta uttrycks på ett mycket tänkvärt sätt i slutet av boken:

Han hade sökt upp henne eftersom han ville ha samma sak som alla andra ville ha, något man inte hittar i det övernaturliga utan hos fritt tänkande människor. Mening.

måndag 28 mars 2016

En vidunderlig påskaftonsvandring

Vandring på Brösarps södra backar.

Verkeåns mynning vid Haväng. 

Utsikt över Ravlunda skjutfält och Hanöbukten.

onsdag 16 mars 2016

Tack för konstkritiker

För några veckor sedan såg jag Peter Johanssons utställning El hombre elastico - min vän korven på Borås konstmuseum (pågår t o m 3/4). En obehaglig konstutställning som fyllde mig med lika delar äckel och fascination, och som jag inte förmådde klä i ord. I Sydsvenskan idag finns en recension av utställningen av Carolina Söderholm. Tack för konstkritiker, som hjälper mig att förstå konst som griper tag på ett ordlöst sätt. Jag läser också att denna "dalabygdens bad boy", som bl a skivat upp dalahästar och paketerat dem i charkkylen, bor och verkar i Malmö sedan länge.

tisdag 15 mars 2016

Tematrio - Japanska filmer

Veckans tematrio är asiatisk kultur. Asien är enormt stort och dess kultur oerhört varierad. Kanske vi i en tematrio gemensamt kan täcka in litteratur och övrig kultur från olika delar? Berätta om tre "kulturella yttringar" från Asien, litteratur, musik, dans, konst o s v. Blanda gärna friskt. Eller håll er till det som känns bekvämt. Jag väljer tre filmer från Japan. Det finns många bra att välja på, inte minst av Hayao Miyazakis, men det blir tre "otecknade".

Still the water av Naomi Kawase (2014)

Still walking av Hirokazu Koreeda (2008)

Avsked av Yôjirô Takita (2008)

fredag 11 mars 2016

Lästa böcker 2016 (hittills)

Jag är mycket nöjd med mitt läsande under detta års början.

Hittills har jag läst några fantastiska romaner
Diamanttorget av Mercé Rodoreda
Bära barnet hem av Cilla Naumann
Mary av Aris Fioretos

Och några som är läsvärda men inte riktigt lika bra
Domaren Ian McEwan
Glödens färger av Vibeke Olsson

Och en roman som jag inte kan rekommendera och därför inte nämner här

Men två ungdomsromaner som jag varmt kan rekommendera
Att älska Sussy av Kerstin Thorvall
När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

En otäck, men väldigt viktig och klart läsvärd berättelse om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick, dvs
Mannen som slutade ljuga av Dan Josefsson

Fyra av Maj Sjöwall och Per Wahlöös böcker om poliskommissarie Martin Beck. Jag lånar dem som e-böcker från biblioteket och läser dem på min mobil när jag väntar på tåget, äter lunch eller bara har en kort stund över. Det fungerar utmärkt.
Roseanna
Mannen som gick upp i rök
Mannen på balkongen
Den vedervärdige mannen från Säffle

Samt en science fiction-fantasy
Shevek av Ursula K LeGuin

Igår började jag läsa en roman som verkar kunna kvala in under rubriken "fantastiska"
Allt det där jag sa till dig var sant av Amanda Svensson

Återkommer med uppdatering.

Textilmuseet i Borås

Ett fint och spännande Textilmuseum med så väl lokal textilindustri-historia och svensk mönsterdesign som ett globalt hållbarhetsperspektiv på vår tids förhållande till textil och kläder. Mycket inspirerande och pedagogiskt.

Mönstret Bongo av Tom Hedqvist. Vi hade vaxduken i vitt och svart när barnen var små.

Äldre kattmönstrat tyg. Tyvärr glömde jag foto vem som är upphovspersonen till detta. Återkommer om jag hittar det någonstans.

onsdag 2 mars 2016

Tematrio - Barndomsskildringar

Veckans tematrio är att berätta om tre bra barndomsskildringar. Det är ett tema som både är lätt och svårt. Lätt för att det finns så otroligt många böcker att välja på. Svårt för att det helt enkelt är svårt att välja. Mina tre har ganska många år på nacken och de spänner faktiskt över en stor del av 1900-talet. De är valda av två skäl - dels för att de är bra och dels för att jag inte kan hitta dem i de redan publicerade trissen på temat.

Åke och hans värld av Bertil Malmberg (1924) är en fin liten roman om Åke, en lite ängslig pojke som har många mer eller mindre märkliga människor omkring sig. Den filmades 1984, och jag minns filmen som nästan lika bra som boken.

Källan av Walter Ljungquist (1961) var det så länge sen jag läste att jag måste ta hjälp med beskrivningen av boken. "Källan är en skildring av den hisnande upplevelsen då barndom övergår i ungdom, av ett barn som lyckas rädda något av det levande och ursprungliga in i vuxenheten. Genom sina många trådar och sitt hemlighetsfulla djup mitt i det strama yttre skeendet håller Walter Ljungquist läsaren i oavbruten spänning på flera plan."

Jag smyger förbi en yxa av Beate Grimsrud (1999) är en båda livfull och sorglig beskrivning av en annorlunda flickas uppväxt. Språket är fantastiskt och förebådar på något sätt En dåre fri, som kom 2010 och blev ett välförtjänt genombrott för författaren.

söndag 28 februari 2016

Tre bra boktitlar, 2

Alla är vi stora romaner - Eric Beckman

Från kart till fallfrukt - Ulf Linde

Och dagen varar längre än ett sekel - Tjingiz Ajtmatov

Underbara kvinnor vid vatten - Monika Fagerström

Varför vara lycklig när du kan vara normal? - Jeanette Winterson

Mary av Aris Fioretos



Fram till den 2:a maj går det att ladda ner och lyssna på Mary av Aris Fioretos, som just nu sänds som Radioföljetong i P1. Det är en fantastisk roman som utspelar sig i ett fiktivt Aten under ett studentuppror på Tekniska högskolan i början av 1970-talet. Visst är det mycket som är hämtat från militärdiktaturens Grekland, men berättelsen är större än så och skulle också kunna beskriva en helt annan tid och plats under en totalitär regim. Jag har hunnit ungefär halvvägs i lyssnandet, och det är stundtals plågsamt. Aris Fioretos skriver om Mary och hennes medfångar, ett litet kvinnokollektiv, (och en pojke) som lever under hot om ytterligare tortyr och sexuella övergrepp på en fängelseö kallad Råttön. Men det är också en sällsamt vackert berättad roman. Orden lösgör sig som små solar, precis som det solgryn som just har börjat växa i Marys livmoder. I klippet ovan från Babel i höstas berättar författaren i ett inslaget börjar 1:10 in i programmet.

Ropen skalla - Konsten åt alla!

 

Malmö konstmuseum visar en del av samlingen med konst från 1960, 1970 och 1980-tal. Det är en omfångsrik utställning där den som var med när det begav sig kommer att känna igen sig i mycket. Men säkert också få syn på en hel del nytt. Det är kreativt, färgsprakande och politiskt. Gerhard Nordströms stora anti krigs-installation "De antimilitäriska planscherna" från 1966–68 berör starkt. Och Ola Billgrens tidstypiska interiörer fascinerar som alltid med sin detaljrikedom och sitt vackra ljusspel. Men här finns så mycket mer. Det är verkligen konst för alla!

Swedish dads

På Malmö museer pågår just nu fotoutställningen Swedish dads. Här kan man fram t o m 24 april se Johan Bävmans ömsinta porträtt av svenska pappor som gör det som svenska mammor alltid har gjort. Inget märkvärdigt med det egentligen, och kanske just därför så bra. Och fina fotografier av föräldrar och barn.

onsdag 24 februari 2016

Tematrio - Äntligen läst (eller snart i alla fall)

Tematrio denna vecka är att berätta om tre böcker som äntligen blivit lästa, eller om tre böcker som snart kommer att bli lästa. Så här kommer min tre, en läst och två snart.

Diamanttorget av Mercè Rodoreda utkom 1962 och är inget mindre än en välslipad diamant. Jag har sällan läst en roman med ett så intensivt språk och min hjärna var fylld av bilder från Barcelona innan, under och efter Spanska inbördeskriget på 1930-talet när jag avslutade läsningen. Det ryms mycket i denna relativt korta och väldigt lättillgängliga roman. Läs den!

Nästan jämnårig är Stoner av John Williams, som jag har hört så mycket gott om men ännu inte kommit mig för att läsa. Men nu är det snart dags för denna skildring av en mans livslopp.

På en fikarast häromdagen började vi prata om Mannen som slutade ljuga, Dan Josefssons reportagebok om Sture Bergwall som utkom 2013. Den har legat i min bokhylla länge och hamnat längre och längre ner i högen av olästa böcker. Varför vet jag inte riktigt, för jag vill ju väldigt gärna läsa den. Inte minst för att Psykologtidningen gav Sven Åke Christianson, professor i psykologi, stort utrymme att försvara/förklara sig efter det att boken kommit ut. Det kan man läsa mer om bl a hos Dan Josefsson.

Stars above

På Göteborgs filmfestival 2012 såg jag och några vänner den här filmen. Sedan dess har vi varit på ytterligare fyra filmfestivaler och sett åtskilliga filmer, men Stars above pratar vi fortfarande om. Vi tyckte den var oväntat bra. Den utspelar sig på samma plats, ett litet hus på den finländska landsbygden, och under samma stjärnhimmel, men vid tre olika decennier - 1940-tal, 1970-tal och 2010-tal. Tre kvinnors liv vävs samman och vi som ser filmen blir medvetna om hur sammanlänkade vi är med människor från andra tider än vår egen. Och hur de livsval vi gör inte enbart påverkar våra egna liv utan också dem som kommer efter oss. Ett centralt tema är också frågan om, eller snarare hur, vi kan göra våra egna val i livet. Den här filmen förtjänar mer uppmärksamhet än den fått. Den finska titeln är Tähtitaivas talon yllä.