torsdag 13 november 2014

Olafur Eliasson och ofrivillig bloggpaus

Häromveckan besökte maken och jag Louisiana och Olafur Eliassons mäktiga och märkliga konstverk Riverbed. Något liknande har jag aldrig varit med om. Utställningssalarna är täckta med svart lavasten och genom rummen rinner en bäck. Det är underlig känsla som infinner sig när gränsen mellan ute och inne, och konst och natur, suddas ut. Vi satt länge på de större stenarna och kontemplerade. Men vad konstnären vill uttrycka? Det vet jag inte.

Här är ett annat konstverk av samme konstnär. Jag har skrivit om det tidigare, den 2:a april 2013. Det heter The light pavillon och står på Lernacken vid Öresundsbrons östra fäste. I vår ska jag åka dit och se om jag hittar några tussilago

Just nu tar arbetet min mesta tid och bloggen är satt på undantag. Det är dock ofrivilligt, så jag hoppas på mer tid för bloggande snart. Tills dess: lev väl.



fredag 31 oktober 2014

En tredje ås


Sedan jag flyttade till Malmö har jag ägnat mig åt hembygdskunskap. Det handlar både om att lära känna min allra närmaste miljö och dess historia (se detta inlägg) och att besöka så många platser som möjligt i det skånska landskapet. I våras gjorde maken och jag en tur till Linderödsåsen. Den innebar cykling i regn, vind och blåst, fina naturupplevelser och övernattning på Gladan och Vråken. Så håll till godo med en regnvåt grusväg en hyfsat varm aprilafton på en av Skånes åsar.

En annan tid - en annan ås

Medan höstmörkret sänker sig utanför fönstret drömmer jag mig exakt fyra vekor tillbaka i tiden, till en fantastisk lördag i skogarna på Hallandsåsen. Solen sken, och efter en lyckad svamptur kunde rensningen ske utomhus. Det hade inte gått så bra i dagens duggregn.
 

Livsröst!

 
Om jag fortfarande var södertäljebo skulle jag utan tvekan ta mig till Sagateatern den 15:e och 16:e november för att uppleva föreställningen Röster från själens rum. Ensemblen Livsröst har samarbetat med Operaimprovisatörerna. Den mycket snygga affischen har fotograf Göran G Johansson skapat.  

onsdag 29 oktober 2014

Skäralid

Hur många människor vandrar i Söderåsens nationalpark en regnig lördag i oktober. Betydligt fler än vad jag trodde. Människor i alla åldrar gav sig ut längs Skäråns porlande vatten i ravinen, på röd-, blå- och gulmarkerade stigar, upp till Kopparhatten och ut på Hjortsprånget (det vågade inte jag). Den magnifika utsikten försvann i dimma och regnmoln, men bokarnas kopparfärgade löv framträdde tydligt. Det jag minns mest från den blöta vandringen är Liakroken uppe på åsen, där en samling mossbelupna stenar är det enda som vittnar om att här bodde människor fram till 1930-talet. Tänk att de släpade höet från ängen nere i ravinen uppför rasbranterna. Vilket jobb!
 

tisdag 28 oktober 2014

Tematrio - höstrysligheter

Veckans tema hos Lyran är skrämmande bra texter som anknyter till halloweentiden. Här är mina tre:

1. Främligen i huset av Sarah Waters. En spökhistoria som utspelar sig på landsbygden i 1940-talets England. Läsvärd och underhållande, även om det inte tillhör en av de bästa böcker jag läst.

2. Glasbarnen av Kristina Ohlsson fick Barnens romanpris 2013. Det var när jag lyssnade på när den unga juryn samtalade om boken som jag fick lust att läsa den. Även detta en roman som handlar om ett hus och dess skrämmande förflutna.

3. Hanteringen av odöda av John Ajvide Lindqvist är mer än bara en skräckroman. Den ställer filosofiska frågor om liv och död på sin spets och är skrämmande i sin realistiska skildring av just hanteringen av de odöda.

tisdag 21 oktober 2014

Tematrio - prisvinnare

Eftersom det är augustprisdags så handlar denna veckas tematrio om böcker som vunnit priser. Lyran skriver: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa. Jag tänker: Inte kan jag det. Jag minns ju inga av böckerna som vunnit Augustpriset tidigare år. Men en sökning bort hittar jag en utmärkt lista och inser att jag läst de tre första årens vinnare. De åren delades bara ett pris ut, och det var först 1992 som det blev tre olika pris - skönlitteratur, facklitteratur och barn- och ungdomslittertur.

1. Tecknens rike av Cecilia Lindqvist vann det allra första Augustpriset 1989. Det är ett vackert praktverk som beskriver den kinesiska kulturen utifrån dess skrivtecknen. Jag har bläddrat och läst här och där, men aldrig från pärm till pärm. Tänker att det kanske är dags nu. Boken har i alla fall följt mig genom åren och står just nu i ny bokhylla i sitt sjätte hem.

2. De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin vann priset som årets bok 1990. En fantastisk roman, som var det bästa jag dittills hade läst när jag läste den något av de första åren på 1990-talet. Den förtjänar ny uppmärksamhet!

3. Livets ax av Sven Delblanc vann 1991 och är en annan barndomsskildring, mörkare än ovanstående, som jag också minns att jag tyckte mycket om att läsa.

tisdag 14 oktober 2014

Tematrio - titelfråga

Veckans tematrio är böcker med frågetecken. För min del blir det dessa tre väldigt olika böcker, alla med en fråga i titeln även om inte själva frågetecknet är utskrivet.

Vad ska vi göra med varandra av Jenny Wrangborg. En relativt nyskriven diktsamling av en relativt ung kvinna. Både poetisk och vardaglig. Lätt att läsa, även för den poesiovana.

Vem älskar Yngve Frej av Stig Claesson. En roman om ett Sverige som inte längre finns. En 1900-talsklassiker och kanske Stig 'Slas' Claessons bästa?

Varför håller man på? Essäer och annan småprosa av Fredrik Sjöberg. Titeln är bättre än boken, men jag måste ändå ha med den för att jag tycker så mycket om titeln. Så undrar jag då och då: varför håller man på?

lördag 11 oktober 2014

Morgonhälsningar

Ibland när jag håller på och fipplar med min mobiltelefon undrar jag varför jag egentligen gör det. Men andra gånger tänker jag snarare: ja visst, det är ju för det här! Som i morse under frukosten när jag hade boksamtal via sms om Hägring 38 och fick den här fina ringblommebilden med hälsningar från torpet i Sörmland. Tack för en god start på lördagen!

torsdag 2 oktober 2014

Tematrio - possessiva pronomen

Här kommer en ny trio på grammatiktema, denna gång possessiva pronomen, dvs ord som uttrycker ägande.

1. Beckomberga - Ode till min familj av Sara Stridsberg. Jag är glad att denna får vara med i en trio, för det är en av de bästa böcker jag läst på länge. Ett mästerverk med vackert, poetiskt språk och ett angeläget innehåll om den svenska psykiatrin under 1900-talet, i synnerhet under åren strax före psykiatrireformen.

2. Till dess din vrede upphör av Åsa Larsson. Numera läser jag sällan deckare, men jag hade en period när deckarläsning var min livsluft i stockholmspendlandet. En deckarförfattare som jag fortsatt att läsa är Åsa Larsson. Efter att ha lyssnat på hennes Sommar-program i somras så är jag än mer övertygad om att jag kommer att fortsätta läsa hennes böcker om Rebecka Martinsson.

3. Lyckliga i alla sina dagar av Nina Björk är ingen roman, men en bok väl värd att läsa. Om hur och vad som formar våra liv.  Lärt, intressant och politiskt, om ekonomi och genus. En tankeställare kring hur jag själv vill ha det och leva mitt liv.

måndag 29 september 2014

Fler romantitlar med räkneord

Jag måste göra två tillägg till den senaste tematrion om räkneord. När jag har kikat in på andras blogginlägg om temat har jag sett att Barn 312 ofta finns med bland de tre. Eftersom jag har alldeles speciella läsminnen kring den boken (den första "vuxenroman" jag läste?) så vill jag gärna komplettera med den. Läs mer här.

Och så har jag precis läst klart Kjell Westös Hägring 38, som jag gärna hade haft med i min trio eftersom jag tycker det är en oerhört läsvärd roman. Språket är vackert och både tiden (året innan andra världskrigets utbrott) och platsen (främst Helsingfors) beskrivs levande. Handlingen är gripande, och otäck. Vi vet redan från början att något dramatiskt har inträffat, och sedan rullar berättelsen upp sig från halvåret innan den dag som startar själva romanen. Dramatiken tätnar omärkligt i det till synes händelselösa vardagslivet. Lyssna gärna när Stina Ekblad läser på klingande finlandssvenska, just nu som radioföljetong.

torsdag 25 september 2014

Museet for Søfart i Helsingør

En varm dag i somras besökte maken och jag Museet for Søfart i Helsingør. Det är byggt kring den gamla varvsdockan vid det f d varvet, en passande plats för ett sjöfartsmuseum. Utställningnarna är perfekt pedagogiska och när vi vandrade runt där förstod jag vidden av Danmark som sjöfararnation. Men det som gjorde störst intryck var ändå själva byggnaden och hur väl det nya samspelade med den gamla.


Olika sätt att läsa

Hur är det egentligen? Minns vi innehållet i e-böcker sämre än när vi läst pappersböcker? Jag kan inte uttala mig tvärsäkert för egen del, men ett problem är att den fysiska boken inte finns kvar som en påminnelse om att jag har läst den. Men det gör ju å andra sidan inte böcker jag lånat på biblioteket heller.

I min bokcirkel läser vi på många olika sätt. Pappersböcker, e-böcker på läs- eller surfplatta, och t o m i mobilen ibland, och ljudböcker eller andra typer av inspelningar, t ex via librivox. Någon brukar både läsa i pappersbok eller e-bok och lyssna på uppläsning samtidigt. Jag har på sistone provat detta och insett att det är utmärkt för minnet. Upplevelse via två sinnen gör helt klart att läsupplevelsen stannar kvar på ett annat och mer manifest vis.

Jag har tidigare haft svårt att bara lyssna på uppläsningar. Mina tankar far lätt iväg. Men det gör de ju när jag bläddrar bland sidorna i en pappersbok också. Just nu har jag emellertid fastnat i Stina Ekblads uppläsning av Kjell Westös Hägring 38, som går som radioföljetong i P1. Det är en mycket bra roman som utspelar sig i Helsingfors och Stockholm 1938, medan andra världskriget kommer allt närmare. Jag har svårt att tänka mig att läsupplevelsen skulle vara större utan Stina Ekblads mjuka finlandssvenska, och jag är säker på att jag kommer att minnas denna roman för alltid.

onsdag 24 september 2014

Tematrio - räkneord

Veckans tematrio är räkneord. Lyran skriver: "Berätta om tre romaner eller noveller som innehåller räkneord." Här kommer mina tre (två ordningstal och ett grundtal):

Den femte sanningen av Doris Lessing. En klassiker, som jag aldrig riktigt kom in i under läsningen. men det finns det andra som gjort, läs vad t ex Ami Lönnroth skriver på Litteraturmagazinets sida.

Den tionde sånggudinnan av Carina Burman. Jag tycker mycket om Carina Burmans böcker. De är fyllda av lärd kunskap, men ändå lätta att läsa. Det är helt enkelt kul att underhållas och lära nytt på samma gång. Hittade en fin recension av boken här.
 
En lördag i juli när jag var sju år av Mary Lawson. Det är den kanadensiska författarens debutroman och en bok jag fortfarande bär med mig trots att det var drygt tio år sedan jag läste den. En roman som förtjänar att lyftas upp i ljuset och läsas av många, många.
 

måndag 15 september 2014

Beckomberga - Ode till min familj

Jag har precis läst Beckomberga - Ode till min familj, Sara Stridsbergs senaste roman. Den är fantastisk! Ska du bara läsa en roman i höst, så välj den! Otroligt, otroligt bra. Så mycket ryms på de 350 luftiga sidorna. Lättläst men mångbottnad. Innehållsrik, vacker och poetisk. Men också en viktig berättelse om de stora mentalsjukhusens historia fram till psykiatrireformen 1995.

Tematrio - personliga pronomen

Äntligen ett tillfälle när jag kan vara riktigt snabb med att delta i veckans tematrio som är: Berätta om tre bra böcker med personligt pronomen i titlarna. Först och främst måste det bli Sara Stridsbergs alldeles nyutkomna roman Beckomberga - Ode till min familj, tänker jag. Men så kommer jag på att min är ett possessivt och inte personligt pronomen. Så det får bli ett eget inlägg om denna mycket viktiga och väldigt väskrivna berättelse. Och här kommer min trio:

1. Kristina Sandbergs romaner har jag ofta med i mina trior och denna gång passar del två i serien om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik. Sörja för de sina, heter den. En modern klassiker, fylld av detaljerade beskrivningar av småstadslivet på 1940 och 50-talen, men också en sorts stream of consciusness som då och då avbryts av författarens mer nutida kommentarer. Inträngande och psykologiskt trovärdig skildring. Alltid värdig, men inte alltid behaglig läsning.

2. Samma pronomen som ovan finns i titeln på Björn af Kleens bok om den svenska adeln, Jorden de ärvde, som kom för några år sedan. Författaren för oss in i en alldeles främmande (åtminsone för mig) värld av fideikommisser, arvstvister och storgodspolitik. Han skriver flyhänt, om man kan uttrycka sig så, och förklarar tillkrånglade regler och statut på ett enkelt sätt. Dessutom väl underbyggt med en mängd intervjuer och besök hos denna övre överklass.

3. Jag valde mitt liv är första delen av Signe Kahles självbiografi och den utkom 2003. Tio år senare, samma år som författarinnan dog, utkom del två. Jag vill minnas att jag läst att hon planerade för en tredje del, men den får vi alltså aldrig läsa. Jag måste jag erkänna att jag bara har läst de första kapitlen i Jag valde mitt liv. Men jag fängslades oerhört av Sigrid Kahles förmåga att beskriva sin barndom och den 750 sidor tjocka boken står här bredvid mig i bokhyllan och bara väntar på att bli fortsatt läst.

torsdag 11 september 2014

Tematrio - titeladjektiv


Jag gillar Lyrans tematrio, för den får mig att minnas böcker som jag har läst och som jag annars kanske inte skulle ha tänkt på. Den här veckan är temat "berätta om tre bra böcker med adjektiv i titlarna" som gäller.

Eftersom jag inte minns boktitlar så bra så konsulterar jag mina läsedagböcker. Här skriver jag upp alla böcker jag läser. Förr skrev jag kort om böckerna, men numera antecknar jag bara författare och titel. De tidigaste finns i en kartong på vinden men den förra, som sträcker sig från 1996 till 2008 hittar jag i en skrivbordslåda. Nästan genast finner jag en bok som jag vill ha med i min trio.

Det är Inger Edelfeldts Den förunderliga kameleonten. Jag minns inte så mycket av novellerna, för det här är en novellsamling, men jag minns den känsla som Inger Edelfeldt beskriver och jag får plötsligt lust att läsa någon av henens senare böcker. Så här skrev jag om den i min läsebok 1996: Bra, som alltid. Men hennes andra böcker, Rit och I fiskens mage, tycker jag är bättre. Tänker på Vita Andersens noveller och på den tiden när jag läste dem. (Vita Andersens noveller är troligen Trygghetsnarkomaner, som utkom 1979. Också det en bok som fallit glömska, men nu återuppväcks.)

De övriga två är böcker jag läst på senare år och därför har i mer färskt minne. Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman vill jag ha med för att jag lärde mig så otroligt mycket om Europas 1900-talshistoria genom att läsa den. Undrar om jag sov mig igenom alla historielektioner? Yvonne Hirdman kan i alla fall berätta om hur gränser flyttas, länder byter namn och männsikor byter land på ett sällsynt intressant sätt. Och visst spelar det roll att vi hela tiden följer en specifik kvinnas liv, dvs hennes egen mors.

Hjärtats blinda fläckar av Julia Franck utkom på svenska 2009. Den skildrar också en del av Europas 1900-talshistoria, dvs Tyskland från första till andra världskriget och inte minst mellankrigsåren. Det är en hjärtskärande historia som bygger på författarinnans fars liv. Han blev lämnad av sin mor på en tågstation 1945. Julia Franck skriver sin berättelse för att förstå hur det kunde vara möjligt. Läs den! Och längta efter att flera av hennes böcker översätts till svenska.

måndag 8 september 2014

Millennieskogen i Malmö

I Lindängelund i södra Malmö där staden tar slut och vägen mot Trelleborg tar vid, pågår skapandet av ett helt nytt rekreationsområde. Igår var det invigning av Millennieskogen, med exotiska och uråldriga trädarter från dinosauriernas tid. "Häftigt", som en ung besökare uttryckte det. Men även för oss i mer mogen ålder är denna blivande skog en plats att njuta av. Här finns japansk lärk med vackra kottar som skjutit skott, mammutträd (världens största trädart), kinesisk sekvoja och flera arter av mjuktallar, som har fem barr i per knippe, till skillnad från vår svenska fura där barren sitter parvis.

fredag 5 september 2014

Bokcirklandets fröjder

Igår träffade jag min nya bokcirkel för sjätte gången, vilket innebär att jag nog måste sluta kalla den "min nya bokcirkel". Över sommaren har vi läst Kananda av Richard Ford. Jag vet att han är en uppburen författare och att romanen har fått översvallande recensioner, men jag var ändå inte överförtjust under läsningen. Det är något med författarens distanserade och lite känslolösa stil som jag har svårt för. Efter avslutad läsning kunde jag konstatera att det är en roman jag inte tyckte om att läsa, men är glad över att ha läst. En annan sak som jag gladde mig åt var det kommande samtalet i bokcirkeln.

Så träffades vi alltså igår och samtalet om boken var ännu bättre än mina förväntningar. Vilken oerhörd rikedom att sitta sex personer runt ett bord och med varandra dela läsupplevelsen och några av de tankar och känslor som följde med den. Det började med att en av personerna sa: Vilken syn på människan tycker ni finns i den här boken? Bara det en fråga som hade räckt att samtala om hela kvällen. Men vi hann med så mycket mer. Referenser till andra böcker vi läst. Funderingar kring huvudpersonen Dell och hans person. De andra viktiga personerna i romanen - vad har de med sig från livet som kan göra deras handlingar begripliga? Vad betyder egentligen "Kanada" i romanen? Hur hänger det förflutna, nuet och framtiden ihop i en människas liv? Och mycket, mycket mer.

Det som jag tycker så väldigt mycket om är hur vi alla på olika sätt framträder som de personer vi är när vi samtalar om de böcker vi läst. Vi fäster oss vid olika detaljer och vi hittar det som är viktigt för oss. När vi sedan delar våra tankar med varandra så har jag inte bara med mig upplevelsen av att ha läst en bok, utan flera olika. Genom samtalet ökar alltså min läsupplevelse. Och jag lär känna mina bokcirkelvänner, och mig själv.

torsdag 4 september 2014

Halmstads stadsbibliotek

Halmstads stadsbibliotek är delvis byggt på pelare ute i Nissan. Det är också format efter träden i den omgivande parken, så dessa kunde finnas kvar när biblioteket byggdes. Det invigdes 2006, efter det att halmstadsborna hade fått rösta på olika förslag. Förslaget som fick allra flest röster var det som sedan blev verklighet. Detta är en byggnad att besöka både för exteriören och dess innehåll. En vacker dag i slutet av juli var jag där.


måndag 1 september 2014

Tematrio - titelverb

Idag när Lyran skriver: Berätta om tre bra böcker med verb i titlarna så väljer jag Kristina Sandbergs två första böcker om Maj, Att föda ett barn och Sörja för de sina. I dagarna har del tre kommit ut, men i den titeln saknas verb. Den heter Liv till varje pris och jag ser mycket fram emot att läsa den. Bok nummer tre blir Jeanette Wintersons Varför vara lycklig när du kan vara normal? Och därmed har jag (mycket kort) berättat om tre mycket bra böcker med verb i titlarna.

torsdag 28 augusti 2014

Tematrio: Karin

Den andra augusti har Karin namnsdag, och i samband med det inbjöd Lyran till Tematrio: Karin. Jag hakar på i efterhand med mina Karin-böcker, alltså tre bra böcker som antingen är skrivna av eller om någon Karin.

1. Trilogin om Katarina av Vadstena (den heliga Birgittas dotter) skrivna av Karin Thelander på 1960-talet. Böckerna heter Ingen orm skall skada mig, Av jordens mull och Helgonprocess och finns just nu att köpa på Bokbörsen, för den intresserade. Böckerna skulle även kunna passa in under en historisk tematrio, de utspelar sig på 1300-talet, och en rese-tematrio, Katarina reste både till Rom och Jerusalem under sin livstid och det är bl a dessa resor som skildras i böckerna. Men de passar extra bra i denna trio eftersom Karin är en försvenskad form av just namnet Katarina.

2. Karin Wahlberg utkom förra året med med den första boken i en serie om ett sjukhus och människorna där i samband med polioepidemin på 1950-talet. Än finns det hopp heter den, och jag väntar med spänning på fortsättningen.

3. I en sådan här tematrio måste förstås Karin Boye finnas med. Jag läste Kallocain för andra gången i vintras (det var mer än 30 år efter första gången) och rekommenderar er alla att läsa denna förhållandevis lättlästa men väldigt innehållsrika klassiker.

måndag 25 augusti 2014

Helsingborgs kallbadhus

Efter en lång, svettig promenad i mitten av juli var det underbart att komma fram till nya kallis i Helsingborg. Modernt och stilrent. Vacker vy över sundet från bastun (som dock inte användes denna dag eftersom bastuvärmen fanns även utomhus). Och skön svalka för trötta fötter. Jag ser fram emot flera besök i höst ochg vinter.

fredag 22 augusti 2014

Födelsedagspresenter

 
Jag fyllde nyligen år och fick då två fina böcker i födelsedagspresent. Fåglar i fält av Joar Tiberg innehåller poetiska betraktelser över fåglar författaren möter. De är underfundiga och ibland svårbegripliga men ofta både roliga och lite sorgliga. Varje prosadikt har en fågelsiluett, det latinska namnet och fågelsn storlek som rubrik. Grafiskt snyggt!
 
Alfabet av den danska författaren Inger Christensen (1935-2009) är en modern klassiker som utkom 1981. Nu har den nyligen kommit i svensk nyöversättning och eftersom jag ännu inte hunnit läsa den länkar jag till Karin Nykvists recension i Sydsvenskan för ett par dagar sedan. Den är mycket välskriven och upplysande. Men en snabb titt på min egen blogg får mig att inse att jag har läst åtminstone delar av Alfabet innan, om än i en äldre översättning.

torsdag 21 augusti 2014

Landborgspromenaden

Många av de saker jag gör är sådant som jag länge velat. Att promenera på Landborgen i Helsingborg är en sådan sak. Den första semesterveckan, i mitten av juli, blev det av. Det var då vi befann oss mitt i sommarens värmebölja. Maken och jag tog pågatåget till Ramlösa och letade oss sedan fram genom motortrafikleder och villförorter till Ramlösa brunnspark (som är värd ett eget inlägg) och började sedan vår vandring tillbaka mot staden.

Det finns mycket att skriva om denna varma vandring. Hur utsikten över Öresund dyker upp mellan de stora träden, hur stadsbebyggelse, parklandskap och natur blandas, hur hungrig en kan bli trots värmen och hur bra det var att Möllebackens uteservering dök upp bakom en husknut precis vid rätt tillfälle, hur fint det var att sitta och äta högt över staden med utsikt över takåsarna, hur kul det var att gå upp i Kärnan, och hur otroligt skönt det var att efter ungefär åtta kilometers promenad komma fram till Helsingborgs kallbadhus (också det värt ett eget inlägg) och bada i det klara och svalkande vattnet i sundet.
 

 Här kan du läsa mer om Landborgspromenaden.

tisdag 19 augusti 2014

"Ett år i målarens trädgård"

Sven Ljungbergs trädgårdsdagbok med målningar, teckningar och text från hans trädgård är utgången från förlaget, men jag hittar den lätt på den utmärkta sidan antikvariat.net. För 125 kr plus porto blir den min och kommer med posten dagen efter beställningen. Här finns bl a den fina målningen med rosenskäror som jag köpt som vykort och satt upp på väggen och en beskrivning av kampen mot springkornet. Det här är en bok som ska "läsas" för bilderna och inte för texten. Den innehåller nämligen en hel del onödiga upprepningar, precis som vilken dagbok som helst.

Ljungbergmuseet

Många års önskan att få besöka Ljungbergmuseet i Ljungby blev i slutet av juli äntligen verklighet. Vi var fyra personer som alla var där för första gången, och ingen blev besviken. Sven Ljungbergs (1914-2010) konst är lätt att ta till sig, men otroligt mer varierad än vad jag hade trott. Främst är han kanske förknippad med grovhuggna träsnitt, men här fanns mer finstämda litografier, teckningar, ett stort urval målningar med bilder från både Småland och Italien, massor av tavlor med natur, blommor och ljungbymotiv samt porträtt. Som så ofta är det bilder av människor som jag tycker mest om, t ex den här av Tröske-Henning från 1954.

måndag 18 augusti 2014

Nya bekantskaper

Så där ja. Nu är sommarsemestern över för den här gången. En fantastisk sommar med sol, bad och massor av väntade och oväntade upplevelser. Jag ska försöka dela med mig av en del av dem, om inte annat för att minnas dem själv.

Men allra först måste jag presentera mina nya bekantskaper. Jag försöker lära mig fler och fler arter i vår flora och den här sommaren har jag mött dessa fyra, samt en hel del andra mer eller mindre bekanta och rara eller mer vanliga blomster. Längs vägkanten under sommaren kanske vackraste cykeltur på Kinnekulle växte sötvedeln vackert och ymnigt. Det är uppenbart att den trivs bra i den speciella jordmånen på platåberget. Sötvedeln känner jag igen och har tidigare slgit upp i floran men jag behövde, som så ofta, friska upp minnet. Vid Trolmens hamn, nära Vänerns vatten, hittade vi videört. Den kallas även för strandlysing och liknar sin trädgårdsodlade släkting praktlysingen.

En gammal bekant som dök upp med ett nytt namn är jättebalsaminen som konstnären Sven Ljungberg kallade för "springkorn" medan jag harlärt mig namnet "knäppblomma" av min morfar. När jag konsulterar floran är det just den rosalila jättebalsaminen som är avbildad på konstnärens tavlor, och inte den gula balsaminvarianten som på svenska kallas för springkorn. Men både  "knäppblomma" och springkorn syftar på balsaminernas sätt att sprida sig genom att "knäppa iväg" fröna vida omkring. Den är ett fruktat ogräs i dessa dagar, som gärna tar över all växtlighet och bildar stora, höga och sötaktigt luktande bestånd.

Sist, men inte minst, stötte jag i början av augusti på en imponerande "skog" av strålöga i den vildvuxna delen av parken vid Marsvinsholms slott. Om denna läser jag i den virtuella floran: Strålöga är en växt som ursprungligen hör hemma i de östra Alperna och Karpaterna. I Sverige har växten länge odlats som prydnadsväxt och den har på sina håll förvildats i parker och lundar, särskilt vid dammar och på andra typer av fuktiga växtplatser. 

 

måndag 14 juli 2014

Pausbild


Just nu är inläggen på bloggen sporadiska, så jag bjuder på en pausbild från en lekplats i Stockholm. Vet du vilken? 

torsdag 10 juli 2014

Elsie Johansson och blomstren

Efter att just ha avslutat läsningen av Elsie Johanssons senaste roman Sagas bok - en trovärdig historia och den diktsamling som utkom till författarinnans 80-årsdag för några år sedan Då nu är jag, kan jag inte låta bli att rekommendera dem båda. Vilket jag härmed gör. En anledning är förstås att växtligheten och blomstren är så närvarande i Elsie Johanssons prosa och poesi. Läs bara det här utdraget från en av dikterna, där författarjaget en novemberdag hittar två Överlevare på s k skräpmark.

Ser mig omkring förstulet
Släpper greppet om Dramatens
handtag. Hukar snabbt
Skyndsamt som en tjuv
bryter jag några utmagrade kvistar
av Cirsium vulgare, vanlig vägtistel
blå-röd-violett
omgärdar försiktigt den vassa
taggigheten
med mjuka små borstar
små uppåtsträckta tassar av Trifolium arvense
harklöver, grådammig
milt rosagrå

I det dramatiska djupet
smusslar jag illistigt ner mitt sköra
tjuvgods
bland trivialiteterna från
köpcenterhyllorna ppå ICA
eller COOP

onsdag 9 juli 2014

Flera par skor


Häromdagen, det var innan det varma vädret kom, gick jag över Davidshallsbron och tittade på skorna som nu står där. Under de få minuter jag var där passerade många människor och alla hade något att säga om skorna, människorna som burit dem och konstverket. Precis som jag trodde!


torsdag 3 juli 2014

Vildmorot

Vildmorotens fröställning är karaktäristisk. Som trassliga nystan eller vissna fågelbon står de höga och ranka i dikesrenarna mot slutet av sommaren. Men just nu blommar de vackert på platser i staden som brukar betraktas som icke-platser eller kallas för skräpmark. T ex den här skönheten som jag fann tillsammans med gullklöver och vit sötväppling mitt emellan två nedlagada järnvägsspår i Västra hamnen.
Jag läser att vildmorot är vanlig i södra Sverige och förekommer sparsamt upp till Uppland och att "blommorna är vita förutom mittblommorna som ofta är mörkt purpurröda". Det stämmer ju bra!

onsdag 2 juli 2014

"Jag längtar till överallt i världen"

Så heter utställningen med Tora Vega Holmströms (1880-1967) konst som just nu pågår på Moderna Museet i Malmö. Det är en fin och välhängd (nja, kanske inte bästa ordvalet här, men ni förstår nog vad jag menar) utställning. Framförallt fastnar jag för självporträtten, där konstnären tittar på betraktaren med outgrundlig blick. Varför fanns t ex inte någon av dessa med på Louisians stora självporträttutställning häromåret?

måndag 30 juni 2014

Somrig sill-lunch på Kinnekulle

Ibland dyker det upp bilder på datorna skärmsläckare från tillfällen som jag har tänkt på på länge, som t ex den här fantastiska sill-lunchen på Kinnekulle i juli månad för snart tre år sedan. Somrigt, eller hur?!

Korskovall på konfirmationsläger

Vid gårdagens besök på Ansgarsgården, där Gålölägret pågår just nu, fann jag denna raring precis vid parkeringsplatsen. Där växte den tillsammans med några kompisar på en liten gräskulle. Korskovallen tillhör förstås kovallsläktet, tillsammans med de mer oansenliga men också fina arterna ängs- och skogskovall.

Gålölägret är ett konfirmationsläger som under många år funnits på Gålö i Stockholms södra skärgård. I sommar finns lägret i den vackra sörmländska naturen i närheten av Flen. För mig är det alltid en speciell upplevelse att vara med på en gudstjänst med Gålölägret. De präglas av enkelhet, värme och massor av sång. Just igår tyckte jag det var särskilt bra med prästen Gunillas tecken som stöd till allt hon sa och den enkla agendan med både bilder och ord. Och så konfirmandernas sång, förstås. På lägrets facebooksida finns några smakprov.

torsdag 26 juni 2014

19 par skor

 
 
Idag invigs ett nytt offentligt konstverk och minnesmärke i Malmö, Way to go. Jag tror att det kommer att bli mycket uppskattat och omtyckt. Konstnären Åsa Maria Bengtsson har gjort bronsavgjutningar av 19 par skor och en stiliserad röd matta som leder över Davidshallsbron. En gång i tiden tillhörde skorna välkända malmöartister, som nu har klivit av scenen. Här hedras Östen Warnebring och Eva Remaeus, Git Gay och Bo Widerberg, och 15 andra. Se bilder på alla skoparen i Sydsvenskan idag.
 
Varför tror jag då att det kommer att bli ett populärt konstverk? Jo, det är lätt att förstå och relatera till. Skor har vi alla erfarenhet av och många kommer att gå förbi och prata om de olika personerna och deras skor. Nils Poppe, vem var det? Minns du de gamla filmerna med honom? Och Hector El Neco (vars skor syns på bilden ovan), vem var det? En malmöitisk illusionist född 1900, visar det sig. Men här finns också en existentiell dimension som gör konsten till något större än bara några personers bronsavgjutna skor på en av Malmös broar. Alla har vi skor och alla ska vi en gång i framtiden kliva ur dem och lämna scenen. Det är bara att hoppas att det finns någon som minns oss då.

onsdag 25 juni 2014

Kalkbrottet i Limhamn

Kalkbrottet i Limhamn är spektakulär plats. Promenadslingan runt hela brottet är fyra kilometer och på Malmö kommuns hemsida läser jag att detta sår i naturen är 1300 meter långt, 800 meter brett och 65 meter djupt. Om inte vattnet ständigt skulle pumpas ut i Öresund vore det en sjö här och inte detta märkliga landskap. Nu finns istället allehanda sällsynta djur och växter, t ex grönfläckig padda och kalkkrassing. Sedan 2011 är det ett kommunalt naturresarvat och än så länge är det bara "öppet" för guidade turer, men på sikt kommer det bli mer tillgängligt. Bäst är utsikten från utsiktplatsen i det nordöstra hörnet, vid Annetorpsvägen nära Limhamns kyrkogård.

måndag 16 juni 2014

Återbruk från 20 maj 2011

Den här texten tål att läsas igen. Och Möten med minnen är en verksamhet som har spridit sig under de senaste tre åren.

"Möten med minnen"

I min arbetsvardag möter jag många äldre människor som förlorat en del av sin tidigare, ibland mycket goda, tankemässiga förmåga till följd av Alzheimers sjukdom eller någon annan demenssjukdom. Sätten att hantera denna smärtsamma förlust är lika många som människorna jag möter. Jag får ofta anledning att fundera över hur dåliga vi i vårt samhälle är på att möta människor som har tappat minnet, eller tänker långsamt, eller har svårt att lära sig nya saker, eller inte kan planera och strukturera sina liv. Människor som har något tankemässigt (eller kognitivt) funktionshinder. Och det är ju inte alls bara äldre människor.

Därför blir jag glad när jag på
Svenskt Demenscentrums utmärkta webbsida läser om en seminariedag om Alzheimers sjukdom för museipersonal, Möten med minnen, anordnad av Nationalmuseum. Det är en alldeles utmärkt rubrik för en dag som bl a berör frågan: Hur kan museer arbeta för att bli mer tillängliga för personer som drabbats av Alzheimers sjukdom eller någon annan demenssjukdom? Ofta förknippas tillgänglighet med framkomlighet för rullstolsburna eller anpassningar för synskadade. Men tillgänglighet handlar också om att göra platser tillgängliga för människor som har osynliga funktionshinder, t ex ett kognitivt handikapp till följd av en demenssjukdom.

Tematrio: recycling-romaner


Det är roligt med en tema-trio som tvingar till eftertanke, och denna veckas trio måste jag fundera på en bra stund innan jag kommer på mina tre. Temat är nämligen böcker där författaren på något sätt recyclat någon annans material.
 
1. Lyran skriver bl a om Kerstin Ekmans Mordets praktik, som har Hjalmar Söderbergs Doktor Glas som sin utgångspunkt. En annan Doktor Glas-roman är Gregorios av Bengt Ohlsson. Här är det pastor Gregorius, Helga Gregorius make, som är huvudperson. I Doktor Glas möter vi honom bara som tredje person men hos Bengt Ohlsson får han själv berätta sin historia. Det är förstås spännande att läsa de både böckerna i anslutning till varandra.
 
2. En annan Hjalmar Söderberg-roman kom i en återbrukad 1970-talsvariant när Gun-Britt Sundström skrev För Lydia med Den allvarsamma leken som utgångspunkt. Jag minns att jag läste den med stor behållning någon gång på 1980-talet. Nu ser jag att de båda finns att låna som e-böcker på biblioteket, så omläsning av dem kanske är ett bra semesterprojekt.
 
3. Lacrimosa av Eva-Marie Liffner utkom för bara ett par år sedan. Det är en Tintomara-historia, eller snarare bakgrunden till Carl Jonas Love Almqvists gestalt Tintomara i Drottningens juvelsmycke. Att läsa Lacrimosa är att träda in i både en sagovärld och en 1700-talsvärld. Dessutom figurerar även Almqvist själv i Liffners roman. Härlig läsning, om du tycker om historiska och fantasifulla romaner.

söndag 15 juni 2014

Ola Billgren i Jönköping


Jag vet inte om jag redan nu har upplevt sommarens finaste konstutställning, men en av de bästa jag sett på länge är det i alla fall. Utställningen med Ola Billgrens 1960- och 1970-talsmåleri  pågår t o m 17 augusti, så det kan hända att det blir ytterligare ett besök för min del. Målningarna med vardagsmotiv är både stillsamt vackra och obestämbart oroande. Det är lätt att förstå att Ola Billgren förde in något nytt i konsten med sina målningar och motivval. Jag kan verkligen rekommendera ett besök. Det är gratis entré också!

Bistro Royal

I den gamla kungliga vänthallen på Malmö C finns sedan en kort tid tillbaka Bistro Royal. Här kan du inte bara njuta av den vackra miljön, precis innan tåget ska gå eller när du just anlänt, utan också äta väldigt god mat. Jag åt t ex en fantastisk lunch-risotto här för några dagar sedan. Receptet kommer från en av servitörernas mormor, som lagade den på sitt speciella sätt någonastans i Piemonte. Kocken har både japanska och spanska rötter, så maten är en blandning av olika kök. Det jag hittills smakat har varit enkla, vällagade rätter med få och väl utvalda ingredienser. Varmrätterna är kanske lite dyra med malmömått mätt, men i gengäld finns ett urval prisvärda smårätter. Slut på reklamen.

torsdag 5 juni 2014

Om en mamma och en morfar

Av en slump har jag läst två biografiska böcker av två politiker den senaste tiden, Thomas Bodströms Det man minns och Gustav Fridolins Morfar skrev inga memoarer. Thomas Bodströms ska handla om mamma Vanja, som har drabbats av Alzheimers sjukdom, men mest handlar den om sonen själv. Läs Fredrik Sjöbergs välskrivna och ganska elaka recension i SvD häromdagen. Här är händelser staplade ovanpå varandra och en litterär gestaltning lyser med sin frånvaro.

Desto mer överraskande är det att läsa Gustav Fridolins biografiska roman om sin morfar med samma namn. Den skulle jag nog inte läst om jag inte fått tipset från en f d arbetskamrat. Tack, Karin! Men jag kan nu varmt rekommendera en ung politikers mogna och betydligt mer välskrivna berättelse om en morfar och ett Sverige som redan är historia.

måndag 19 maj 2014

Mina finaste människor!

 
Det här är en lite rolig bild på de tre personer som står mig närmast. Den är tagen för att par år sedan vid ett besök på Neues Museum i Berlin. Maken längst bort, dottern i mitten på väg till vänster och sonen längst till höger. Mina finaste människor!


Liten sommarvicker i Arild

Visst är den väl fin! Fodervicker, läser jag om i floran, med underarterna stor och liten sommarvicker. Den senare är ganska vanlig och växer ofta i vägkanter, men även i skogsbryn och torra ängsmarker. Så jag tror det var just liten sommarvicker som jag mötte häromdagen.

söndag 11 maj 2014

Ledtrådar på Färgfabriken

 

Jag fortsätter med dagens tredje blogginlägg som handlar om en fin utställning i Stockholm, som jag hade turen att uppleva förra helgen.

Det är Ledtrådar på Färgfabriken med Carl Johan De Geers konst, en av de bättre konstutställnignar jag har sett på länge. Om jag kommer till Stockholm innan den 17 augusti ska jag definitivt gå dit igen. Det är färger och former - målningar, textilier, filmer, fotografier, installationer, saker, möbler, texter, tankar.... allt. Och det är mycket inspirerande. Färgfabriken har även gjort en app där konstnären berättar om några av verken på utställningen samtidigt som de visas på fina och tydliga bilder. Bra för dig som inte har möjlighet att besöka utställningen och för alla oss som vill uppleva den igen.

Carl Johan De Geers konst har följt mig sedan jag var ung. Jag tycker mycket om hans möster, inte minst de med snälla monster och glada färger. Jag tycker också mycket om en del av hans filmer och vill särskilt rekommendera "Mormor, Hitler och jag", om mormodern som under Carl Johans uppväxt var den enda vuxna som brydde sig om barnen. I filmen säger han: "Hon var en god människa, men hon var också nazist." Det är ett intressant och ömsint porträtt av mormodern, men samtidigt svårt att förstå och ta till sig. Som tittare är jag lika förvirrad som den vuxne Carl Johan som försöker förstå. Se den filmen, om du får möjlighet!

Buskstjärnblomma


Jag har ännu inte lärt mig Skånes flora på samma sätt som jag kan Sörmlands, men igår kantades våra utflyktsvägar av en synnerligen ymnigt och rikligt blommande vit liten växt. Efter lite efterforskningar och med hjälp av botaniskt kunniga släktingar fick den ett namn - buskstjärnblomma. Mycket fin. "Ganska vanlig i sydligaste Sverige, men förekommer sällsynt upp till Uppland", enligt Den virtuella floran (en favorit på internet).

En sagolik utflykt

Ni som känner mig eller har följt bloggen länge vet att jag tycker mycket om utflykter. Och igår fick jag vara med om en väldigt bra. På vägen mot Österlen stannade vi i Tolånga, där det fanns bänkar och bord i slänten nedanför den högt placerade kyrkan och med fin utsikt över Tolångaån. Där växte det så det knakade och brännässlor och vitplister samsades med stolta tulpaner.
 
 
Sedan bar det av till Rörum och besök hos en författare med anledning av den nystartade Litteraturrundan i Skåne. Minst lika trevligt som Konstrundan. Rörum är en vacker trakt och längs den gamla vägen till Östra Vemmerlöv finns Sträntemölla naturreservat, med bl a Forsemölla där vi intog vår medhavda pick-nick. Som en hälsning till den pingstfagra naturen var det den heliga andens sallad vi åt - Insalata Spirito Santo. Stort tack till vår bilburne vän!
 

fredag 9 maj 2014

Vitskråp

Inte naturens vackraste, men ändå lite fin och ganska sällsynt. Bladen blir stora pladuskor, precis som på vanlig pestskråp, en växt som jag skrivit om förut här. Just det här lite överblommade exemplaret av vitskråp hittade jag på Linderödsåsen i mitten av april.