Äntligen ett tillfälle när jag kan vara riktigt snabb med att delta i
veckans tematrio som är:
Berätta om tre bra böcker med personligt pronomen i titlarna. Först och främst måste det bli Sara Stridsbergs alldeles nyutkomna roman
Beckomberga - Ode till min familj, tänker jag. Men så kommer jag på att
min är ett possessivt och inte personligt pronomen. Så det får bli ett eget inlägg om denna mycket viktiga och väldigt väskrivna berättelse. Och här kommer min trio:
1. Kristina Sandbergs romaner har jag ofta med i mina trior och denna gång passar del två i serien om hemmafrun Maj i Örnsköldsvik.
Sörja för de sina, heter den. En modern klassiker, fylld av detaljerade beskrivningar av småstadslivet på 1940 och 50-talen, men också en sorts
stream of consciusness som då och då avbryts av författarens mer nutida kommentarer. Inträngande och psykologiskt trovärdig skildring. Alltid värdig, men inte alltid behaglig läsning.
2. Samma pronomen som ovan finns i titeln på Björn af Kleens bok om den svenska adeln,
Jorden de ärvde, som kom för några år sedan. Författaren för oss in i en alldeles främmande (åtminsone för mig) värld av fideikommisser, arvstvister och storgodspolitik. Han skriver flyhänt, om man kan uttrycka sig så, och förklarar tillkrånglade regler och statut på ett enkelt sätt. Dessutom väl underbyggt med en mängd intervjuer och besök hos denna övre överklass.
3.
Jag valde mitt liv är första delen av Signe Kahles självbiografi och den utkom 2003. Tio år senare, samma år som författarinnan dog, utkom del två. Jag vill minnas att jag läst att hon planerade för en tredje del, men den får vi alltså aldrig läsa. Jag måste jag erkänna att jag bara har läst de första kapitlen i Jag valde mitt liv. Men jag fängslades oerhört av Sigrid Kahles förmåga att beskriva sin barndom och den 750 sidor tjocka boken står här bredvid mig i bokhyllan och bara väntar på att bli fortsatt läst.