lördag 1 december 2012

Barbro Lindgren i mitt liv

Just nu läser jag en liten och mycket vacker bok som heter Även en ihålig nöt vill bli knäckt. En underbar titel! Det är Barbro Lindgrens senaste bok och i den får läsaren följa författarinnan i hemmet på Öland under några månader. Det som framförallt uppehåller henne under tiden är läsningen av diverse filosofiska texter. Några av dem tycker hon har tankar att ta till sig, andra förkastar hon. Inte sjutton blir meningen med livet mer uppenbar för att den delas med de stora filosoferna, men även om nöten är ihålig så vill den ju bli knäckt. Första gången jag läste Barbro Lindgren var jag tonåring och fick av en lycklig tillfällighet fatt i Jättehemligt, Världshemligt och Bladen brinner. Jag läste böckerna om Sparveln som ung vuxen, bara för att Jättehemligt-triologin var så fantastisk. Sedan fick jag läsa om Sparvel-böckerna när barnen var små. Det jag alltid tyckt om när jag läst Barbro Lindgrens böcker är att livets stora frågor ryms i den vanliga och vardagliga världen. Och så är det förstås också i den lilla bok jag läser just nu. Humlor räddas från en säker död och det promeneras med hunden Mimmi samtidigt som försöken att knäcka den ihåliga nöten fortgår. Fint och mycket Barbro Lindgrenskt.

4 kommentarer:

  1. ... och Loranga, Mazarin och Dartanjang (som betyder "kratta" på spanska)och tjyven Gustaf med flugbetten. Det är Barbro Lindgren för mig, böcker jag hade svårt att läsa för barnen för jag skrattade för mycket själv.

    SvaraRadera
  2. Men även där, i böckerna om Loranga, lyckas Barbro Lindgren förena det vanliga och vardagliga med livets stora frågor OCH dess absurditet. Kanske är det där hon är som mest Barbro Lindgrensk? Men jag tycker mer om böckerna om Sparveln och Jättehemligt. Känner mer igen mig i dem, men missar kanske lite av skrattet?!

    SvaraRadera
  3. Tänk, jag lyckades aldrig omfamna Loranga och co. Vet inte varför. Däremot läste jag precis som du, Marie, böckerna om Sparveln och jättehemligt med stor behållning. Såg någonstans att Loranga kommit ut som seriebok.

    SvaraRadera
  4. Kanske en fråga om genus?? Jag har inte heller varit så förtjust i Loranga & co, och sonen gillade dem bättre än dottern, som i sin tur älskade böckerna om Sparveln.

    SvaraRadera