Erland Cullberg på Vida museum

I april i år dog konstnären Erland Cullberg. Och i dagarna öppnade Vida museum sin hyllningsutställning. När maken och jag kommer in i norra flygelns katedral-lika rum är vi alldeles ensamma. Det är tyst och ljuset kommer från takfönstren. Runt om oss flödar det av färg och form. Och ansikten. Människor ensamma och tillsammans. Ibland tre, någon gång två. Kraftfulla färger och linjer. Massor av rörelse och energi. Ibland otäcka ansikten, men oftare vänliga. Jag vet inte riktigt vad jag ser, men jag vet att jag blir berörd. Av stillheten i rummet och kraften i tavlorna. Antar att det går att se mycket i konstverken. Antar att det är lätt att tolka in den psykiska sjukdom som Erland Cullberg led av under en stor del av sitt liv. Men det är också lätt att se det friska och livsbejakande. Det som talar direkt till barnet, och människan, i mig.