Jag vet, det är en sommarsång. Men en dag som denna, när våren plötsligt finns, så märker jag att jag går omkring och nynnar och sjunger på ett sätt som jag sällan brukar göra. Åtminstone inte offentligt. Det är som om det aldrig funnits någon vår tidigare. Eller kanske snarare, som om våren är otroligt efterlängtad. Och när jag för några timmar sedan promenerade längs ett alldeles stilla vatten, under alldeles blå himmel, när solen värmde men luften fortfarande var kall, fåglarna kvittrade, hasseln och alen blommade och på marken - små gröna blad som trängde upp genom jorden.
Ja, en sådan dag vill jag sjunga. Och då minns jag hur det var när jag var barn. Nära mitt barndomshem fanns en vacker äng (som nu är ganska igenvuxen) och där fanns en livlig vårbäck (som nu är ganska trött och igenvuxen) där kabbelekorna blommade om våren. När vi gick dit, jag och mina vänner, sjöng vi alla vårsånger vi kunde. Och sen sjöng vi alla andra sånger vi kunde också. Det gick liksom inte att låta bli att sjunga. Precis så var det idag!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag nynnade på "jag såg en läkare nyss" häromdagen, och visst känns det som att det var väldigt länge sedan det var vår sist?
SvaraRaderaÅh, den fina gamla sången. Vet du att jag skrev om den här på bloggen en annan vår.
SvaraRaderahttp://enovantadglanta.blogspot.se/2010/04/en-roligare-sang.html