onsdag 28 december 2011

En kulturell förmiddag i Lund


Dagen börjar med väder som är själva sinnebilden av skånevinter. Det är fuktigt i luften, mitt emellan dimma och duggregn, och det blåser snålt. Fukten kryper innanför vinterjackorna på maken och mig när vi promenerar till nybyggda Domkyrkoforum bredvid Domkyrkan. Som en jättestor mässingsstrut tittar den ut och upp på Domkyrkans fasad. Ganska oväntat, men också ett nytt och lite spännande inslag i den gamla stadsmiljön runt den gamla domen. Ett spännande möte mellan det urgamla och det nya. Mellan den gråmurriga stenen och den mässingsglänsande fasadplåten.


Vi går vidare mot Lunds konsthall, en byggnad som säkert väckte en del starka känslor då den tillkom i slutet av 1950-talet. Nu står den som en vacker klenod på det gamla torget och det är svårt att tänka sig vackrare entrédörrar och ett mer ändamålsenligt utställningsrum. Behållningen av den utställning som pågår just nu (Möte med Hill. Malmö konstmuseum i urval) tycker jag är Ann-Sofi Sidéns videokonstverk Mitt land. Det beskriver den 38 dagar långa resa till häst mellan Stockholm och Wanås i Skåne som konstnären gjorde för några år sedan. Varje resdag finns med som en minuts film, så efter 38 minuter börjar det om. Vilsamt och spännande på samma gång. Resans långsamma tempo gör att även jag som konsthallsbesökare får syn på nya sidor av mitt eget land.

måndag 26 december 2011

Annandag

Det går inte att bortse ifrån att annandagen är den bästa av juldagarna, i alla fall när det kommer till förväntningarna. Julaftonen och juldagen har jag ganska klart för mig hur de ska firas, men annandagen är oftast ett oskrivet blad. Den får bli som den blir, utan att något alldeles speciellt måste ske. Och så har det varit idag.

Promenad. Lunchsmörgåsar med julmatsrester. Vila i läsfåtöljen. Bio med maken och dottern. God middag i stearinljusens sken. Och nu, en snabb packning inför morgondagens resa söderöver. Den får ni säkert höra mer om.

God fortsättning! Imorgon är det tredje dag jul.

söndag 25 december 2011

Tre bra julklappar

I år fick maken och jag tre mycket bra julklappar av dottern. Årets julklapp är tydligen en matkasse och den vi fick är från Stockholms stadsmission och ger förhoppningsvis en rejäl måltid till någon som inte har råd att köpa mat.

I vår familj har årets julklapp alltid varit böcker och boken vi fick hjälper oss att fördjupa samtalen om manligt och kvinnligt, patriarkatets struktur, feminismen och traditionens makt över könsrollerna. Liv Strömquist är inte bara rolig utan också mycket påläst och kunnig. Hennes Prins Charles känsla är en fröjd att läsa. Text och bild i ljuvligt samspel. Och ett viktigt innehåll.

Och så var det musik-klappen, som är den näst vanligaste julklappen hemma hos oss. I år fick vi First Aid Kit som jag faktiskt har hört talas om även om jag inte är så musikaliskt bevandrad. Lyssnat på dem hade jag inte, förrän igår kväll. Och det kommer bli fler lyssningar på dessa unga, urmusikaliska kvinnor. Gudomligt vackert.

fredag 23 december 2011

söndag 18 december 2011

Var stolt!

Jag tycker om Tomas Tranströmers poesi. Och jag tycker om ord och bilder. Ungdomar, tycker jag också om. Den här videon har allt!

Se och lyssna!

fredag 16 december 2011

Morgonbetraktelse

Så har ytterligare en arbetsvecka snart förflutit. Och jag som långpendlar ska om några timmar bege mig hem till Stockholm igen. Visst är det en Mauro Scocco-låt, Hem till Stockholm igen. Mörkret är kompakt, men vid köksbordet där jag sitter med mitt morgonkaffe ser jag ljusen från Huskvarna. Jag tror det regnar idag också. Jag är ingen vän av snö, men nu skulle det vara fint med lite vitt på marken.

Just som jag tänker den tanken hör jag en man som arbetar med bygget av nya Karolinska sjukhuset i Stockholm uttrycka sin lättnad över den milda vintern och att han slipper skotta sig fram till sin byggarbetsplats varje morgon. Jag ändrar mig genast och tänker att jag står ut med mörkret ett tag till. Och medan jag skriver detta far en massa andra tankar också igenom min hjärna. Så kommer jag ihåg en spännande artikel som jag läste i DN för ett par veckor sedan, Så fungerar hjärnan i en modernistisk roman. Våra tankar som fladdrar och far hit och dit kan berätta något om hur vår hjärna fungerar, och om vilka vi är.

lördag 10 december 2011

A perfect day

Jag lyssnar på Lou Reeds A perfect day och diskar. Tänker på vad som är en perfekt dag. I söndags, kanske? Maken och jag tog tåget till Uppsala och mötte dottern på stationen. (Vi möts på olika stationer, för några veckor sedan var det Malmö C.) Vi åt en sen lunch tillsammans och samtalade en stund om vad som var viktigt för oss just då. Sedan tog hon tåget tillbaka till Malmö och maken och jag gick till konserthuset ett stenkast från stationen.

Il Giardino Armonico spelade Händels Concerto Grossi så taket lyfte sig. Vilken musik! Vilken ensemble! Alla violinister stod upp och spelade. De gungade med i den taktfasta barockmusiken. Jag kan bara skriva som SvD:s recensent: stående ovationer.

Efter konserten åt vi på Stationen, alltså i den gamla stationsbyggnaden i Uppsala. Det var god mat, men det bästa var ändå det som händer när man bryter vardagen och möts i en ny miljö. Plötsligt blir samtalen annorlunda och handlar om det som är viktigt i livet. Just nu. Vi satt kvar länge, även efter det att den goda maten tagit slut, och mötte varandra om och om igen. Sedan tog vi tåget hem. Det var kanske en perfekt dag.

Något helt skilt från det vardagliga

Ett tips för dig som julhandlar i Stockholm:
Smit in i entrén till Hötorgshuset närmast konserthuset (adressen är Sveavägen 17) och beundra Olle Beartlings färgglada vinklar medan julruschen pågår utanför. Fundera också över konstnärens och arkitekten David Helldéns ord:

Detta rum ska ge de förbipasserande människorna en kort glimt av något som är helt skilt från det vardagliga.

Entréhallen är fortfarande något utöver det vardagliga, trots att det är över 50 år sedan den skapades.
Läs sedan mer om de båda herrarna på Arkitekturmuseets hemsida.

fredag 9 december 2011

Fredagseftermiddag...

... och jag sitter vid arbetet medan snöregnet slår mot fönsterrutan. Ser inte fram emot att gå ut i vätan, men längtar förstås efter de två lediga dagarna som snart tar sin början. Ändå märker jag att jag inte skyndar mig på, utan istället låter arbetet som kvarstår ta den tid det tar. Det är något alldeles speciellt med ett arbete timmarna innan en ledighet tar sin början. Fredagseftermiddagar är helt enkelt den bästa tiden på jobbet. Eller dagen före en längre ledighet eller semester. Det är skönt att ha hela ledigheten framför sig. Jag njuter mycket av det, och har ingen brådska hem.

söndag 4 december 2011

Pina Bausch och Madredeus

Första adventsljuset får brinna en liten extra stund, så inte det andra hinner i kapp. Ur högtalarna strömmar Madredeus "Ainda" som jag inte har spelar på flera år. Men jag känner igen alla melodier och sångerskans ljusa och klara röst. Den får mig förstås att tänka på Wim Wenders "Lisbon story", där den portugisiska fado-gruppen spelar en viktig roll. Det var när jag såg den filmen som jag först fick höra deras musik. Att samtidigt se dem spela och sjunga, gav en extra dimension.

Igår såg jag och maken filmen "Pina" av samme Wim Wenders - en nästan två timmar lång hyllning till dansaren och koreografen Pina Bausch, som dog 2009. Dansa, dansa - annars är vi förlorade. Titta gärna på filmklippen som finns här.

fredag 2 december 2011

Amaryllistid

Tycker du som jag om amaryllisar, kan du i väntan på att de egna lökarna ska börja blomma njuta av bilderna som finns här.

Själv är jag strax hemma hos min amaryllis, som än så länge bara är en decimeterlång grön stängel. Men när den blommar lovar den att bli mörkt, mörkt vinröd, nästan violett. Det ser jag fram emot.