Mörkret faller under den korta tågresan från Jönköping. När jag kliver av i Huskvarna är det alldeles mörkt, men stadens alla ljus glimrar. Efter att ha följt tågets väg mot Nässjö en kort sträcka, bär det av nerför den första backen. Staden ligger under mina fötter och en annan årstid skulle ha givit mig en vacker vy över Vättern. Nog har jag förstått att Huskvarna backigt, men de branta backar jag går nedom och uppom är mer än jag kunnat föreställa mig.
På en betydligt lägre nivå än jag nyss befann mig passerar jag plötslig Zinkensdamm. Det ser ut att vara en idrottsplats, men helt säker är jag inte. Den trivsamma bebyggelsen med små flerfamiljshus från 1940- och 50-talen har tagit slut och plötsligt befinner jag mig på en stadsgata från 1700-talet, med låga trähus. Aha, Smedbyn. Tur att det finns skyltar. De nu röda husen var från början bostäder för hantverkarna vid gevärsfaktoriet vid Huskvarnafallen, det som sedemera blev Husqvarna AB.
Vandringen fortsätter uppför igen. Och uppför. Och uppför. Märklig stad, tänker jag. Undrar hur det är på vintern, med snö och is. Hur håller sig bilar och bussar på vägen? Och går det att gå upp och ner för backarna? Men vackert är det. Med alla de glimrande ljusen på bergssluttningarna runt om staden och på Vätterns västra sida. Bankeryd? Jag kanske åker dit en annan dag och tittar på Huskvarna därifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar