onsdag 27 april 2011

Blomsterhälsningar från de vuxna barnen

De vuxna barnen skickar bilder på blommor till sin mor. Ovan syns kejsarkronan från dottern i Uppland, som jag fått följa från oidentifierad knopp till grönprunkande bladrik växt. Nedan kungsängsliljor från sonen och hans flickvän i Malmö. Jag blir lika glad varje gång. Tack! Tror det är både blommorna och själva vetskapen om att de tänker på mig när de ser en blomma de tycker är fin eller inte riktigt vet namnet på.

Sopp-tips

Med en nyombyggd flakmoppe far herrarna Edvinsson och Örtqvist runt på Stockholms gator och torg och säljer välsmakande soppa för en billig penning. Jag har själv inte hunnit prova, men nilserikjonas skriver lyriskt och mångordigt om sin sopplunch från den ambulerande serveringen. Man kan bli vän med Edvinsson Örtqvist Soppan på Facebook och får då veta var nästa lunch kommer att serveras. Idag är det på Mariatorget.

måndag 25 april 2011

Desmeknopp

Det är spännande att förstå hur ett namn på en oansenlig liten växt kan få en att upptäcka samma lilla växt på en skogstig fylld av nyutslagen björk och hägg, vitsippor, blommande harsyra, små liljekonvajblad, kartande skalbaggar, barr och tallkottar. Jag undrar om det är själva namnet som gör att jag får syn på desmeknoppen. Eller om det är den snygga gröna färgen som etsat sig fast på min näthinna. Eller helt enkelt det faktum att maken och jag, efter svärmors vänliga påpekande, fick stifta bekantskap med denna lilla knopp i trädgården dagen innan den uppenbarade sig på skogsstigen tillsammans med alla sina syskon.

Desmeknoppen är inte bara väldigt liten. Den är också väldigt speciell. Säg den växt som har fyra likadana blomställningar runt sin egen blomma.

söndag 24 april 2011

Påskdagen

Jag inser att den här bloggen börjar likna en blomsterdagbok. Men jag tror att det bara är ett uttryck för min glädje över att våren är här och naturen blommar igen. Snart, kanske redan i mitten av maj, blir det vanlig vardag med blommande växter och då kommer jag säkert att ha annat spännande att blogga om.

Påskdagen fick i alla fall sitt alldeles egna blomsterarrangemang. Den initierade läsaren känner säkert igen ”vasen”.

fredag 22 april 2011

"Elvaåringen"

Min önskan är besannad. Tågresan söderut går mycket långsamt och landskapet är verklingen vårskirt. Vitsippsbackarna står i sitt vackraste flor. Tågets rörelser gör att jag har svårt att sova och omöjligt kan koncentrera mig på läsning. Tur att internet finns. Just nu lyssnar på jag på radioföljetongen där Staffan Westerberg läser ur sin bok Elvaåringen. Internetuppkopplingen är inte den bästa, så av och till blir det tyst i hörlurarna. Då passar jag på att skriva lite och dela med mig av ett citat ur boken, som jag tycker är mycket poetisk, vacker och sorglig. I den möter elvaåringen den åldrade författaren, vars liv börjar gå mot sitt slut.

Jag förstår inte att jag är så rädd för att dö när jag ändå inte vill leva. Jag är inte längre nyfiken på hur det går. Jag bryr mig inte om morgondagen. Den kom fort nog ändå.

Ändå gläds jag åt min amaryllis som översvämmar rummet med sin rödaste glöd.

torsdag 21 april 2011

Glad Påsk till alla läsare

... från rosenträdgården i Queen Mary's Gardens i Regent's Park.

Nu åker jag på påsklov till en annan rosenträdgård. Undrar om de rosorna också har fått blad på sina taggiga grenar? I rosenträdgården ovan är rosenbuskarna frodigt rödgröna. Det går lätt att föreställa sig prakten när de blommar. Även om jag "bara" åker till Skåne denna gång så tror jag att våren kommit längre än i Stockholm. Idag har dock värme och sol gjort att flera träd i Humleträdgården slagit ut. Snart är det grönt överallt. Men inte riktigt än. Jag ser fram emot morgondagens tågresa genom landets sydöstra landskap och hoppas att få se några fina vitsippsbackar och skir, skir grönska. Långfredagen får gärna vara både lång och långsam för min del. Så jag hinner förstå att påsken är här.

måndag 18 april 2011

Vårhälsning från London


Några av de prunkande rabatterna i Regent's Park. Fantastiska och ibland lite oväntade färgkombinationer. Kejsarkronan doftade otäckt som bara kejsarkronor gör. Och solen sken och fåglarna kvittrade. Och jag förstod varför engelska trädgårdar och parker är så älskade.

måndag 11 april 2011

Uppdaterad vårhälsning från Uppland

Titta så mycket kejsarkronorna har vuxit! På bara några veckor. Här finns de små knopparna från den 15:e mars.

söndag 10 april 2011

Vårvandring

Ekensberg och Lurberget i Överenhörna är nog en av mina favoritplatser, men det hade jag nästan glömt. Tur att jag fick komma dit igen igår, en av den tidiga vårens allra finaste dagar. Ekensbergs säteri ligger nära Mälaren och har urgamla anor. Den vita herrgårdsbyggnaden i italiensk stil, som skymtar bakom träden, är från 1700-talet. I en artikel från SvD läser jag att det finns 26 fönster, bara på framsidan av huset. Nuvarande ägaren till byggnaden är Lars Sjöberg och Ekensberg är ett av de hus som finns beskrivna i hans bok Nio hus och en kyrka.

Med sakkunnig guide går vi upp på Lurberget. Maken, som läser fantasyböcker, tänker sig att den alldeles raka kanonvägen leder in till en annan värld. Jag som har varit här förut vet att den leder upp på utsiktsberget. Här drog man upp kanoner under 1800-talets andra hälft och så sköt man salut när sällskapsföreningarna från Stockholm anlände med båt. Sedan vandrades det upp på berget och sällskapets emblem i gjutjärn borrades ner i stenen. En del av dessa skyltar står fortfarande kvar.

I en skrift om Enhörna kommun från 1960-talet, författad av Ivar Schnell, läser jag om de lustresor som  företogs till Ekensberg: Man kom med fanor och musik ombord på någon mälarbåt. Så defilerade man förbi huvudbyggnaden där tal växlades mellan godsägaren och föreningsordföranden, och så sattes upp en gjutjärnsskylt på Lurberget, där årtal för utfärden samt föreningens emblem vittande om vad som skett.

Än så länge är det båtfritt på Mälaren. Isen ligger delvis kvar i Hornboviken, turkosgrön in mot strandkanten. Om ett par veckor är berget översållat av styvmorsvioler. Det är bara att åka dit igen. Buss 787 från Södertälje centrum går ända fram till Överenhörna kyrka, några hundra meter nedanför Lurberget.

lördag 9 april 2011

torsdag 7 april 2011

Hoppa hopprep!

En av de skulpturer som kommer att finnas på takterrassen till Sven Harrys konstmuseum är Lena Cronqvists tre flickor med (ett) hopprep. Än så länge står de i filmsalen en trappa ner, under utställningshallen. Så fina. Hon som hoppar hopprep går upp på tå, precis som man gör innan ett hopp. Och flickan med flätorna balanserar med hela kroppen, som små flickor gör.

Nu för tiden hoppar jag inte så mycket hopprep, men jag minns känslan. På en grusdammig skolgård om våren.



måndag 4 april 2011

"Den skamlösa nyfikenheten"

Jag måste erkänna att det är titeln på Astrid Seebergers bok som får mig att köpa och läsa den. Den skamlösa nyfikenheten. Visst är det lockande på något sätt. Skamlös i betydelsen att inte skämmas, varken för sina frågor eller de svar man får. Att lyssna på allt en människa har att berätta utan att värdera det, vilket inte alltid är så lätt. Det vet Astrid Seeberger. Hon är läkare och arbetar med människor med livshotande njursjukdomar. I boken beskriver hon sina möten med dem som inte har så långt kvar att leva, men som kanske ändå inte vill ta emot den behandling eller lindring som finns. Framförallt är det dessa möten som är bokens kärna. Det är, för att låna förlagets formulering, "en brukbar bok utan enkla regler, en vis bok utan tomma löften". Och som en ande svävar även författarens morfar över sidorna. Han som älskade samtal och läsning, och som ställde alla de där frågorna som många av oss aldrig vågar ställa.

Sven-Harrys konstmuseum

Två stenkast från min arbetsplats ligger Sven-Harrys konstmuseum. Förutom plats för utställningar, öppningsutställningen med Lars Kleens skulpturer pågår just nu, så finns det bostäder i huset. Och högst upp en indragen takvåning där en kopia av Sven-Harrys 1700-talsgård på Lidingö syns "som en liten pagod mot himlen" (orden är från hemsidan). Här kommer så småningom museets permanenta samling att finnas och även en takterrass med plats för skulpturer. Jag har fotat den spektakulära mässingsfasaden (hoppas att den kommer att åldras med värdighet) från Eastmanvägen. Tittar man på huset från vasaparkssidan så ser man tydligare den översta våningens herrgårdsliknande tak och den omgivande takterrassen, också täckta med samma mässing.

lördag 2 april 2011

Ibland behövs ett nytt perspektiv

Mogul gatukonst finns fler verk att beskåda.