lördag 29 januari 2011

Top secret

Hemligt meddelande nära förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus.

Nu blommar knölklumpen

Nu blommar den, cyklamenknölen som jag köpte i Malmö i höstas. Det tog lite tid, men inte ens den mest oansenliga knöl ska man sluta hoppas på. Ur den bruna blaffan växer de finaste cyklamenblommor. Det finns fler i bloggvärlden som har upptäckt den här hoppingivande knölen.

torsdag 27 januari 2011

Kopparhusen i Mörby

Man undrar hur tankarna gick 1957, när dessa tre höghus byggdes? Det måste väl ändå ha pratats om dem?! Det är ju inte helt vanligt att man täcker hyreshus med kopparplåt från topp till tå. Från en säker källa, dvs en äldre dam boende i ett av husen, kan jag berätta att de var alldeles glänsande av den rödbruna kopparen när de var nybyggda. Drygt 50 år senare är de vackert och blågrönt ärgade. Vore det inte för husens placering, nära Mörby centrum, skulle jag gärna flytta dit.
(Klicka på bilden så blir den större och koppafasaderna syns tydligare.)

tisdag 25 januari 2011

Kvarter 47, Norra kyrkogården i Lund

Igår fann vi minnesstenen som jag skrev om i november förra året. Den finns i kvarter 47 på Norra kyrkogården i Lund, alldeles vid kiosken på Getingevägen, mittemot lasarettet. På stenen står det:

Minne över patienter
från Vipeholms sjukhus
som här fått
sitt sista vilorum
1935 - 1965

Var resan stormig
Huru skön är hamnen

FUB (Föreningen för barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning) i Lund samlas varje år för en minnesstund vid stenen. Detta för att hedra minnet av alla dem som levde sina liv på Vipeholm, begravdes på Norra kyrkogården i Lund och endast är ihågkomna med en gemensam minnessten.

måndag 24 januari 2011

En söndag i Malmö och Lund

En söndag i Malmö och Lund kan förflytta mig i både tid och rum. Promenad längs Malmös gator där ett gathörn vid Värnhemstorget ser ut som i Köpenhamn medan Gamla Sofielund mest liknar en by på Skånes landsbygd. Och den nya stationen vid Triangeln är som en nylandad rymdfarkost, både det halva jätteglasägget i marknivå och det överdimensionerade innandömet med dess rinnande neonljus. Kvällens samtal rörde sig mellan olika tider. Då och nu. I dåtiden fanns en fantastisk historia om hur min svärmor som 4-5-åring blev utkallad på trappan av sin mamma för att titta upp mot himmelen och se en zeppelinare som gled förbi. Denna händelse torde ha inträffat någon gång under 1920-talets sista eller 1930-talets allra första år. Spännande, tycker jag, som alldeles nyss har skrivit om zeppelinare här på bloggen. Tänk att jag känner någon som har sett en på verkligheten!

torsdag 20 januari 2011

Jag är en blå papperskorg på Långholmen

Rubriken är en travesti på en dikt av Kerstin Thorvall (1925-2010), inte en beskrivning av ett känslotillstånd. Bilden är dessutom inte aktuell nu när mycket av snön har smält i Stockholm. Men i lördags stod den där i snön, alldeles blåmålad, och väntade på att få ta hand om allehanda skräp och skrott. För att fortsätta travestin: Jag är en blå papperskorg på Långholmen. En blå papperskorg som ingen kastar skräp i. Men så kommer du, min älskade. Nej, ni kan ju själva se hur illa det blir. Bättre då att citera Kerstin Thorvalls dikt i dess helhet.

Jag är en grön bänk
i Paris.
En grön bänk
som ingen sitter på.
Men så kommer du,
min älskade.
Du går långsamt
för du har ledig torsdag
och du ser den gröna bänken
under de stora ormbunkarna
(nej, kastanjer är det förstås)
och du tänker:
Den där bänken ser skön ut.
Om man skulle ta och sätta sig
ett litet tag.
Någon timme, eller så?
Men jag talar inte om för dig
hur länge.
Jag är en grön bänk i Paris
som står och håller käften.
Ur Den lyckliga kärleken (1977)

måndag 17 januari 2011

kulturdelen.nu

Som f d södertäljebo vill jag gärna göra reklam för kulturdelen.nu, en nättidning om Södertäljes kulturliv. Artiklarna är välskrivna, bilder fina och lay-outen överskådlig och tydlig. För alla oss som alltid kommer att ha en del av vårt hjärta i Södertälje. Jag gläds särskilt åt reportagen om den yngre generationen - konst och kläder, poesi och rollspel, musik och dans.

Mina kulturella södertäljeminnen är så många att inte ens en bloggs eviga utrymme räcker till. Stadsbibliotektet i Domushuset, bokbussen på Storängsvägen, teatergruppen på högstadiet, stencilkopierade skoltidningar, rysk poesi på Lunabiblioteket, Cullbergbaletten på Estrad, biografen Castor och bio Kontrast, Fredagshornet och Oktoberteatrar, Kulturnätter...

"Tidvattenvåg"

Anders Wettler är konstnär på Ateljé Ateljé Inuti 2 och poet. I lördags var det release av hans bok "Tidvattenvåg" på Nationalgalleriet i Gamla stan. Anders läste upp några av dikterna och det fanns också möjlighet att se hans teckningar. I inbjudan från Inuti 2 kan man läsa att Anders Wettler skapar en speciell poesi med ord och bild. Han använder alla sinnen och inbjuder läsaren att också göra det. Orden kan läsas, ses och höras. Att höra och se Anders läsa dem är bäst, tycker jag. Jag imponeras av den samtidiga intellektualismen och känslosamheten. Det är underfundigt och krävande. Spännande och roligt. Finurligt och ibland lite sorgligt.

fredag 14 januari 2011

Säsongsbetonade blomster

I väntan på våren blommar det hemma hos mig. Det ser ut som riktiga julblommor, men amaryllisen fick maken i oktober. Länge stod den stora löken i en kruka med jord i fönstret. Inget hände. Veckorna gick och den omplanterades i en stor glasskål med sten. Inget hände. Veckorna gick och den fick en ny plats på en bokhylla i ett mörkt varmt hörn. Då, efter nästan två månader, började den skjuta knopp. Jag hade givit upp för länge sedan om det inte hade varit för min mycket mer tålmodige make. Och nu har den återfått sin plats i det kalla fönstret och blommar vackert mörkrött. Tulpanerna är en gåva från dottern, som fick bo här hela jullovet. Tack, kära J!

måndag 10 januari 2011

Små solar

Längtar efter starkt vårljus.
Leriga dikesrenar.
Små solar i brun jord.
De knubbiga stjälkarna.
Den starka doften.

onsdag 5 januari 2011

Sofia Widén

Oj, vad en liten omväg in i Adolf Fredrik kyrka, på väg mellan Stadsbiblioteket och Hötorget, kan leda till. Här finns t ex en märkligt vacker guldvävnad av en svensk textilkonstnär vid namn Sofia Widén. Aldrig hört talas om henne. Men hon finns tydligen representerad i över tusen svenska kyrkor och torde vara en av Sveriges största kyrkotextilkonstnärer. Hon kom att arbeta tillsammans med en annan textilkonstnär, Alice Lund, och de båda kvinnornas konstnärliga arv förvaltas av Alice Lund Textilier AB. Här finns många fina exempel på nutida textilkonst av bl a Helena Hernmarck. Sofia Widéns konstverk, som hänger ner från orgelläktaren, är inte stort. Men man har det rakt under huvudet när man går in i och ut ir kyrkan. Det tillkom i samband renoveringen av Adolf Fredriks kyrka 1959, och enligt uppgift av den vänlige kyrkvaktmästaren var det som i dagens Svenska psalmbok är psalm 120:4 inspirationskälla. I Adolf Fredrik kyrka finns också ett märkligt epitafium över Sven Hedin, med en kamel på toppen. Synnerligen sevärt, det också.

tisdag 4 januari 2011

Sol idag

Tydligen har det varit det solförmörkelse idag. Jag märkte bara att det var sol. Promenaden över Kungsholmen, längs Riddarfjärden, över Västerbron och hem, var samma som efter en lång arbetsdag. Men idag är en ledig dag och själva promenerandet gick av stapeln på förmiddagen. Solen sken över den vita snön. Maken och jag gnolade: vita vidder, gnistrande skare. Någon som minns den gamla låten? Vann melodifestivalen 1971, med Family Four. Resten av texten vill ni inte läsa, det räcker med de här fyra orden.

söndag 2 januari 2011

Tema: rymden

Hemma hos mig har julgranen ofta mer eller mindre okonventionella prydnader. Jag minns med saknad de åren maken alltid bakade nakandansöser i pepparkaksdeg och hängde upp i granen. Jag tror han slutade det året barnen blivit så stora att de inte längre tyckte det var fnissigt pinsamt. Men i flera år var de obligatoriska. Ingen i familjen kunde tänka sig en julgran utan åtminstone en nakendansös. Även påskharar sydda av dottern har förvandlats till julkaniner och placerats i granen. Och länge var sonens protestänglar, dvs några djävulsliknande figurer i olika färger av glanspapper, ett stående inslag. Det var på den tiden julgranstemat var änglar. I år tänkte vi stort och satsade på temat rymden istället, men nådde inte ända fram. Stjärnor och julgranskuleplaneter i all ära, men en zeppelinare är en luftburen farkost och inget rymdskepp.

lördag 1 januari 2011

Nyårsdagspromenad

Nästan precis ett år efter det att jag första gången såg speglarna vid lekplatsen Blockriket nära nya Årstabrons södra fäste ser de ut så här. Kanske är björnarna (om det nu är björnar?) en sorts konstnärlig kommentar till de små trädjuren som finns placerade här och var i närheten. Eller också är de bara ett bevis på att kreativitet i vissa lägen inte går att hejda. Och skrattspegla sig kan man ju göra på speglarnas motsatta sida.

Gott nytt år, i kreativitet och glädje!