En gömd rosenäng

Via bloggen Björnholm får jag tips om rosenängen på Långholmen. En kväll när västersolens strålar silas genom de täta lövverken går jag dit. Rosenängen ligger bakom Långholmens folkhögskola, om man följer den gamla fängelsemuren kommer man dit. På en f d grusplan, där baracker för stadens parkarbetare tidigare låg, har Kerstin W anlagt en rosäng av gammaldags doftande rosor. De remonterar inte, dvs de blommar bara en gång per säsong, men blomningen är desto ljuvligare och mer doftrik än mer modernare rosors. Flera av rosorna på Långholmen blommar just nu och de är bedövande vackra i den vilda grönskan. Där finns Rugosor och Rubiginosor. Damascena-rosor och Gallica-rosor. Min favorit bland Gallica-rosorna är Complicata. Jag möter rosängens skapare med vattendunk och vattenkanna och frågar förstås om hon har någon Complicata. Jo, det har hon, men den finns på ett hemligt ställe, och förresten blommar den inte förrän om någon vecka. Så jag får gå tillbaka och leta. Kanske hittar jag den.

(Complicatan på bilden ovan är från en annan rosenträdgård, en annan sommar.)