En intensiv arbetsdag gjorde promenaden i Bergianska trädgården extra vederkvickande. Japanska dammen (se nedan) har jag aldrig varit vid förut, så den var en ny bekantskap. Annars var det framförallt blomsterprakten som gjorde mig glad. Vårängar av nunneört, scilla, blåstjärna och vitsippor. Backsippor och tulpaner. Till och med svalörten var vacker. Efter en stund föll ett stilla vårregn och jag begav mig till Roslagsbanan. Stationen vid Bergianska fanns inte längre kvar. Istället hade det byggts en ny, stilig station vid Universitetets södra del (se ovan). Precis vid gamla Skogshögskolan, där jag tillbringade fem år under mina psykologstudier. Tänk om den stationen funnits då! Resan till Östra station tog bara ett par minuter, men eftersom jag sällan gör den så kändes det ändå lite äventyrligt. Äventyret förstärktes av ett besök på Järnvägsrestaurangen, en trappa upp i den gamla stationsbyggnaden. Där har tiden stått stilla sedan invigningen 1935.
Jag tycker att de två bilderna hör samman: Om den japanska dammen bär på en idé att skapa natur i miniatyr, bär då stationsbyggnaden på idén om att skapa civilisation i miniatyr? Lite betong, lite glas, lite skyltar, lite lampor, mycket kommunikation...
SvaraRaderaDet är en fin station. Den ligger mitt i naturen, fast Roslagsvägen dundrar ett stenkast bort. Mitt bland kolonilotter, sälg och hägg. Bakom träden finns Brunnsviken.
SvaraRaderaHar missat den nya stationen men sett både blommor och japansk damm i Bergianska, och järnvägsrestaurangen! Kram
SvaraRaderaKul att du också varit på järnvägsrestaurangen. Visst är det fint där!
SvaraRadera