fredag 30 april 2010

Vårliga vårlökar

Vårlökar är fina. De är små och skira och inte alls så tydliga som de ser ut att vara på den här bilden. Ofta anar man dem bara på gräset under stora ekar. En svag nyans gulare grönt än själva vårgräset. Under många år av mitt liv var vårlök min favoritblomma. Nu är jag inte så säker längre. Kanske blåsippa eller vitsippa eller backsippa (de är så fantastiskt ludna!) eller nunneört eller kungsängslilja eller gullviva eller ... Och då har jag bara nämnt några få av vårblommorna. Faktum är att träden som knoppas också är mina favoriter så här års. Jag roar mig med att försöka känna igen dem på just knopparna. Igår, när maken och jag promenerade oss saliga i vitsippsbackarna på Djurgården, så lärde jag mig lönnknoppar. De är kanske mina favoriter just nu.

onsdag 28 april 2010

Twitter (kvitter) om bofink och häger

Jag har ett twitter-konto, men jag är inte så säker på vad jag ska ha det till. Det är inte som den här bloggen. Här kan jag ladda upp bilder jag tycker om och skriva funderingar kring sådant jag tänker på eller gör. Det är inte heller som facebook, där jag kan hålla kontakt med mina vänner och kommentera och skicka meddelanden till dem. På twitter följer jag mest små och lite större kulturinstitutioner, och människor som jag inte känner personligen. Ofta är dessa välinformerade om vad som händer runt om i Sverige och i världen. De har mycket bättre koll än vad jag har. Idag när jag tittade in på twitter möttes jag av följande länk från P2-fågeln. Det är Bengt Emil Johnson som läser sina fågeldikter. En av dessa handlar om hägern och är en parafras på en Hjalmar Gullberg-dikt "Häger på bryggan". Kanske kommer det en dikt om bofinken också? Tills dess kan man lyssna här.

tisdag 27 april 2010

Vardagsäventyr

En intensiv arbetsdag gjorde promenaden i Bergianska trädgården extra vederkvickande. Japanska dammen (se nedan) har jag aldrig varit vid förut, så den var en ny bekantskap. Annars var det framförallt blomsterprakten som gjorde mig glad. Vårängar av nunneört, scilla, blåstjärna och vitsippor. Backsippor och tulpaner. Till och med svalörten var vacker. Efter en stund föll ett stilla vårregn och jag begav mig till Roslagsbanan. Stationen vid Bergianska fanns inte längre kvar. Istället hade det byggts en ny, stilig station vid Universitetets södra del (se ovan). Precis vid gamla Skogshögskolan, där jag tillbringade fem år under mina psykologstudier. Tänk om den stationen funnits då! Resan till Östra station tog bara ett par minuter, men eftersom jag sällan gör den så kändes det ändå lite äventyrligt. Äventyret förstärktes av ett besök på Järnvägsrestaurangen, en trappa upp i den gamla stationsbyggnaden. Där har tiden stått stilla sedan invigningen 1935.

måndag 26 april 2010

Pastoral idyll?

Alldeles i utkanten av centralaste Köpenhamn, vid Kastellet, finns den anglikanska kyrkan S:t Alban. Kryper man ner lite bakom gräsvallarna och fotograferar ser det ut som den ligger på den engelska landsbygden. Men så är det alltså inte. Kastellet är format som en fem-uddig stjärna och uppe på de mjuka gräskullarna slingrar sig en grusstig som passar bra att springa eller gå på. Härifrån kan man vid klar sikt se rakt över Öresund till Sverige. Det är bra för maken om han skulle drabbas av hemlängtan i sommar när han kommer att bo ett stenkast från denna plats. Och för mig, när jag kommer dit på besök. Men innan sommarens köpenhamnska äventyr ska jag åka på studiebesök med min arbetsplats till Hukommelseklinikken på Rigshospitalet. I Köpenhamn.

lördag 24 april 2010

Lyckoklöver


Lyckoklöver är en krukväxt som nog var vanligare i hemmen förr i tiden. Mitt exemplar har, innan det fick flytta hem till mig, bott i samma hem i 35 år eller mer. Det är spännande att tänka sig att en så liten och skir blomma kan ha så många år på nacken. Kanske är det t o m så att ursprunget till denna lilla växt kommer från makens farfars bror. Han var nämligen en man som skötte om krukväxterna.

Jag har precis lärt mig att Lyckoklöver är en krukväxt som tillhör samma familj som harsyra, oxalis. Varje gång jag tänker på harsyra minns jag den syrliga smaken av bladen. Vi åt alltid harsyra och stensöta när jag var barn. Kunskapen om att de var ätliga växter fick vi av varandra och det var alltid lika spännande att hitta dem i skogen och smaka lite grand. Harsyran växte på fuktig och mörk mark, gärna under träd och stensötan hittade vi i mossan på stenarna. Deras rötter var lätta att dra upp och när vi nödtorftigt hade skrapat bort jorden smakade rötterna som av söt och stark lakrits.

onsdag 21 april 2010

Novembergrå aprilkväll

Jo, precis som i november kändes det tidigare idag när dottern, maken och jag klev ut i det råfuktiga kvällningen högt ovanför staden. Trots att dimman lättat något var sikten allt annat än klar. Regnet, eller om det var snön, droppade stillsamt på våra axlar. En kall och otäck väta. När kommer våren? När lyser solen på gröna gräsmattor? När får trädens löv chans att spricka ut? När syns vårblommornas färger? När sjunger vårfåglarna? I morgon, kanske. Men idag är det bara novembergrått över Södermalmstorg och hela staden.

måndag 19 april 2010

Trädgårdsmöbelpussel

I höstas stuvade vi in alla trädgårdsmöbler i lilla boden på landet. Det var ett intrikat pusslande i tre dimensioner, ska jag säga. Nu står de där och börjar så smått bli lite otåliga. Längtar ut som kalvar längtar ut till grönbetet efter en lång kall vinter. Och snart är det dags att pussla ut dem. Undrar om det blir lika svårt? Bilden tog jag för att minnas hur de ska stuvas in igen när hösten kommer. Men innan den dagen kommer hoppas jag få sitta många stunder i trädgårdsmöblerna. Jag börjar så smått bli lite otålig.

lördag 17 april 2010

Valv bakom valv oändligt

Och tillsammans med denna bild från den tegelsatta vägen upp i Rundetaarn i Köpenhamn finns det bara en dikt som kan passa, "Romanska bågar" av Tomas Tranströmer:

Inne i den väldiga romanska kyrkan trängdes turisterna i halvmörkret.
Valv gapande bakom valv och ingen överblick.
Några ljuslågor fladdrade.
En ängel utan ansikte omfamnade mig
och viskade genom hela kroppen:
"Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig och det är som det skall."
Jag var blind av tårar
och föstes ut på den solsjudande piazzan
tillsammans mes Mr och Mrs Jones, Herr Tanaka och Signora Sabatini
och inne i dem alla öppnsde sig valv bakom valv oändligt.

Det är en gammal favorit, som aldrig kommer upphöra att vara favorit, tror jag. Ur diktsamlingen "För levande och döda" (1989). Och om ni har missat det, så är även den här bloggens namn hämtat från en tranströmerdikt, Gläntan från "Sanningsbarriären" (1978).

fredag 16 april 2010

Vad har du tappat idag?

I lördags läste jag följande i Karin Thunbergs krönika i SvD:
Varje kväll borde vi spänna en lina genom dagen som gått, klura ut vad vi förlorat - men också vad vi hittat. Låta det hänga där och vagga i tankarna, tills vi inte längre behöver bli påminda.
Av någon anledning är det just de orden jag kommer att tänka på när jag tittar på min bild från Hovedbanegården i Köpenhamn. Vad har jag förlorat idag? Och vad har jag funnit?

torsdag 15 april 2010

Ny favorit

Innan i lördags var det länge sedan jag var i Köpenhamn. Så länge sedan att jag inte sett "Den sorte diamant", trots att det var mer än tio år sedan tillbyggnaden av det kungliga biblioteket invigdes. Nu är det min nya favoritbyggnad och jag hoppas att kunna besöka den flera gånger i sommar.

fredag 9 april 2010

Lite som en rysk gumma

Apropå Milos Forman som jag skrev om nedan och om hans ord att "meningen med livet är att leva det och sedan berätta om det", så har jag sett filmen Goya's ghosts. Det är Milos Formans berättelse om konstnären Francisco de Goya, som i sin tur berättar den sorgliga historien om Inéz. En berättelse i en berättelse, lite som en rysk gumma. Läs mer om filmen här.

Himlasikt

På avstånd ser det ut som om Globen har fått en knopp på toppen, en liten bula kanske. Kommer man närmare syns gondolerna och rälsen tydligt. Idag var det inget vidare utsiktsväder, men ändå några tappra turister som åkte upp i det som kallas Sky view. Himmelsvy eller Himlasikt, skulle man kunna säga på svenska. Håll med om att det låter mer poetiskt. Idén att åka upp på Globen är egentligen rätt knäpp. Varför ska man åka upp på Globen? Men en vacker dag med bra sikt tror jag ändå att jag ska prova.

måndag 5 april 2010

"Meningen med livet är att leva och sen berätta om det"

Passa på att se K Special om Milos Forman på svtplay innan den tas bort om ungefär en månad. Filmen inleds med regissören ensam på operascenen i Prag där Mozart dirigerade uruppförandet av Don Giovanni, och där just den scenen i filmen Amadeus spelades in. Samtidigt ljuder introt till Aquarius (Hair). Vi ser Milos bakifrån, filmad inifrån kulisserna, och hela den tomma salongen ligger framför honom. Bredvid syns följande citat: Meningen med livet är att leva och sen berätta om det.

lördag 3 april 2010

Vårtecken

Såg ett säkert vårtecken idag. Det passar dessutom bra till Werner Aspenströms aprildikt, som nu är uppdaterad med bild.

En roligare sång

Kommer ni ihåg Saltkråkan och vårvisan som börjar: Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en lärka nyss och det var våren som kom? Så fortsätter sången och versen slutar: Vårens kvällar är så blå så blå så blå. Jag tänker ofta på den visan nu när vårens kvällar är så blå. Men alltid tänker jag också på när dottern var liten och hörde fel så hon sjöng så här istället: Nu ska du höra nånting som jag vill tala om, jag såg en läkare nyss och det var våren som kom. Det blir en helt annan och mycket roligare sång.

fredag 2 april 2010

Här häckar hägern

Det är säkert 20 hägrar som häckar vid Isbladskärret på Djurgården. Antagligen ännu fler, om alla bon är bebodda. Hägrarnas bon är stora och när fåglarna, som också är stora, landar på grenarna vajar träden betänkligt. Men en häger har stora vingar (kan bli 175 cm mellan vingspetsarna) att balansera med. De håller på att reparera bona nu och hela tiden kommer det nya hägrar med nya kvistar. Eller så lyfter någon av dem för att ge sig ut på kvistjakt, eller fiskjakt kanske? Låter gör de också, inte särskilt vackert, men mycket. Det är en sällsam upplevelse att iaktta denna koloni med stora fåglar. Och de är alltid här, eftersom det är deras häckningsplats. Här är deras "Heron city", som maken kom på att kalla det.

torsdag 1 april 2010

Uppsala konserthus

Jag tycker det är snyggt. Särskilt när kvällssolen kastar sina sista strålar på den stålgrå fasaden och dess vinklar gör att nya spännande skuggningar uppstår. Henning Larsen Tegnestue som ritat konserthuset i Uppsala kallade sitt förslag för "Kristallen". Jag tror det var för just för den effekt som i kväll blev verklighet när solens strålar äntligen nådde Uppsala.

April, april

Dikten stämmer med verkligheten. Vid sjön Visnaren skådades detta vårtecken på påskafton 2010.

April

Barmarker. Barhimlar.
Moln sopas sönderblåsta bort.
Upptinad huggorm möter vårskodd fot.
Något gult som övningsflyger
och:
såg den första människan idag.

Werner Aspenström
Ur "Under tiden" (1972)