I natt regnade det och resterna av den smutsiga stadsnön är snart helt försvunna. Jag gissar att det snart börjar bli dags att gå i de södervända skogsbackarna och se efter om blåsippans ludna knoppar tittar fram under de bruna fjolårslöven. Bästa blåsippsstället är i de vackra ekskogarna i Lövsta på Enhörnalandet. Eller förresten, mitt allra bästa blåsippsställe är, eller var, faktiskt i villaträdgården i Södertälje där jag bodde innan jag flyttade till storstaden. På tomten fanns massor av blåsippor. Det var härligt att ha dem så nära och att varje dag kunna följa hur de tittade upp ur den kalla jorden som tills för alldeles nyss hade varit täckt av snö och frost. Lite senare på våren var marken täckt av vitsippor. Båda bilderna är tagna där för några år sedan.
Det är något märkligt med den där färgkombinationen: brunt och blålila. Egentligen är det ganska gräsligt, men blåsippor bland fjolårslöv är oerhört vackert.´Jag undrar om det beror på att de är bland det första som blommar just där och därför vackra, eller om det är snyggt i sig...
SvaraRaderaI naturen och i trädgården kan de mest oväntade färgkombinationer vara riktigt snygga. Lila floxs mot brandgula kejsarkronor, t ex. Men jag tror att blåsippor mot bruna fjolårslöv är extra vackert för att vi längtat så mycket efter våren under hela den långa vintern.
SvaraRadera