lördag 25 mars 2017

Teaterns dag med Moomsteatern, #024


MAKT  Moomsteatern


Idag var det Teaterns dag i Malmö och jag fick vara med på öppen repetition på Moomsteatern. Den 8 april är det premiär för föreställningen MAKT och eftersom jag följer teatern på Facebook har jag sett repetitionsbilder där skådespelarna gestaltar maktpersoner som Angela Merkel, Påven, Putin, Margot Wallström, Donald Trump m fl. Men idag var det Olof Palme-scenen och Styrelsemötet som repeterades. Temat är makt, men också anvar. Mycket aktuellt och bra skildrat. Jag ser fram emot att se föreställningen i sin helhet.


Dansplaneten, #023

Funderar du också över vad dans egentligen är för något. I så fall är det här filmen för dig.


torsdag 23 mars 2017

Livläkarens besök, #022

En av mina allra bästa läsupplevelser är Livläkarens besök av P O Enquist, som utkom 1999. Mycket av romanen finns i pjäsen med samma namn, men i uppsättningen på Malmö Stadsteater är det snarast kung Christian VII som är huvudperson, och så uppysningstidens idéer, förstås. För visst berättas det också om kärlekshistorien mellan drottning Caroline Mathildes och livläkaren Struense, men det är ändå männsikorna runt kungen och deras olika försök att tillskansa sig makten som det hela kretsar kring. En intressant uppsättning just därför. Vem har makten och vem tar makten. Och vad används makten till. Det  är faktiskt riktigt bra.

Förutom Johannes Wanselows gestaltning av kung Christian VII ger jag även scenografin, kostymerna, ljuset och musiken högt betyg. Och koreografin, faktiskt. De bästa scenerna är de där skådespelarnas kroppar och rörelser berättar mer eller annat än orden.

Vill du läsa mer om uppsättningen finns Oline Stigs recension med rubriken För mycket ljus på kungen.

Jag vet allt det här, #021


Jag vet att Annika Paldanius har skrivit en alldeles utmärkt debutroman. Jag vet allt det här har underrubriken en intenmedicinsk roman och jag vet att den handlar om Hanna och hennes vänner, som kallar sig för amasonerna. Jag vet att de är läkarstudenter och det inte finns någonting som de inte vet. Jag vet att de kan allt inom internmedicinen som är säkerställt via randomiserade och kontrollerade studier. Och ändå vet de inte vad livet, vad döden, vad hoppet gör med människan. Jag vet att det är väldigt glädjande men också oändligt sorgsen läsning. Jag vet att det är som livet självt.

För det som börjar leva börjar alltid dö. En rad från en av Claes Anderssons dikter som finns med i romanen tillsammans med en mängd andra citat. Jag vet att det inte är något som stör läsningen, för jag vet inte om det förrän jag läser författarens slutord. Jag vet att jag hoppas att Annika Paldanius snart har skrivit en ny roman.

Det går inte så bra med mina hundra inlägg...

... men det är sånt som händer. Jag går tillbaka och läser vad jag skrivit under de andra åren jag varit med i Blogg100 - 2015 och 2013 - och hittar ett par inlägg som liknar det här.
Åttifem inlägg kvar
Svacka

måndag 20 mars 2017

Om konsten att bli gammal, #019

Om konsten att bli gammal är det det samma som gamlandets lov? Eller hur kommer det sig att jag tänker på Sandro Key Åbergs dikter från 1980-talet när jag läser nygammal filosofi i Wilhelm Schmids tappning, från 2016. Boken heter Konsten att bli gammal och handlar just om den konsten. Den är också, kanske inte en lovsång, men åtminstone en kärleksfull hyllning till livets sista tredjedel.

I boken finns åldrandet beskrivet i tio korta kapitel med rubriker som Tankar om livets olika faser, Vanor som gör livet lättare och Att hantera smärta och olycka. Självklara påstående staplas ovanpå varandra, t ex: Det som åldras är människans yttre, inte hennes innersta väsen. Inget fel i sig, men frågan är om det hjälper oss att förstå konsten att bli gammal? Är det inte snarare mystiken kring det faktum att vårt yttre åldras samtidigt som vårt innesta förblir det samma, eller åtminstone är så mycket mindre förändrat, som vi bör refleketera kring.

Schmid skriver om jämnmodet (behöver verkligen äldre människor det i högre grad?) och om sexualiteten (inte sjutton är den andliga beröringen viktigare än den fysiska bara för att en människa åldras!) och om aktivitetstilltron (så tröttsamt!) och om att sjukdomarna vill lära oss något (men så är det väl inte!). Men när han uttrycker att den moderna kulturen inte förbereder oss på åldrandet, håller jag med honom. Frågan är bara hur den förberedelsen skulle se ut...

(Och ja, jag ligger en dag efter i min Blogg100-utmaning.)

lördag 18 mars 2017

Färgen leder skapandet

En lördagstimme med temat färgen leder skapandet gav följande resultat. Hoppas på en fortsättning under morgondagen.